Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
väckte Nordenskiöld vid 1881 års riksdag en särskild motion i andra kammaren (n:r
73), i hvilken hemställdes, att riksdagen måtte bevilja nödigt anslag för aflönande af
en ny botanisk intendent för vården af vissa delar af de paleontologiska och botaniska
samlingarne». Motionen afstyrktes af statsutskottet, som dock icke ville förneka det
föreliggande behofvet, men som ansåg, att hemställan rätteligen borde komma från
K. M:t, som ju bäst kunde bedöma om och när detsamma företrädesvis borde
tillgodoses. I enlighet härmed afslogs motionen, sedan under diskussionen i andra kammaren
framhållits, att den rätta formen torde varit att begära en personlig plats för den
vetenskapsman, som man visste vara afsedd att kallas till befattningen i fråga.
I underdåniga skrifvelser den 14 september 1881 samt, då icke denna föranledde
någon åtgärd från regeringens sida, den 13 september 1882 förnyade
vetenskapsakademien sin anhållan. I den sistnämnda framhålles, att akademien med sina föregående
framställningar haft ett dubbelt mål i sikte, nämligen dels att söka få ett verkligt länge
kändt behof vid riksmuseet afhjälpt, dels äfven, på grund af dennes paleobotaniska
arbeten, att bereda betryggad framtid åt en yngre svensk vetenskapsman. Då »välvilja
icke tycktes saknas för den personliga sidan af frågan» vid ärendets behandling i andra
kammaren 1881, medan det syntes ovisst, om riksdagen skulle bevilja medel till en
permanent intendentsbefattning, anhöll akademien i underdånighet denna gång, att
regeringen »måtte täckas till näst instundande riksdag aflåta nådig proposition om
anvisande af en personel lön åt filosofie doktorn Alfred Gabriel Nathorst, att af honom
under hans återstående lifstid eller intill dess ban kan varda befordrad till annan
statens tjänst, uppbäras, till samma belopp som utgår till riksmusei ordinarie intendenter».
Då icke heller denna framställning vann gehör hos regeringen, väckte Nordenskiöld i
riksdagens andra kammare 1883 åter motion (n r 26) i ärendet, utmynnande i samma
yrkande som i vetenskapsakademiens underdåniga skrifvelse. Äfven denna gång
afstyrktes motionen af statsutskottet af rent formella skäl; dels ansågs det föranleda
betänkligheter, att K. Maj:t icke fäst något afseende vid akademiens upprepade
framställningar, dels och i synnerhet ansågs det af utskottet vara oegentligt, om riksdagen under
sådana förhållanden ej blott skulle bevilja medel till befattningen, utan »på samma
gång komma att tillsätta befattningens innehafvare».
Ehuru ingen reservation var bifogad statsutskottets utlåtande, föranledde detsamma
omfattande och delvis uppseendeväckande debatter i riksdagen, i synnerhet inoin första
kammaren, där bl. a. akademiens ledamöter ärkebiskop N. Sundberg, förre
statsministern L. de Geer, presidenten C. F. Wærn samt dessutom friherre R. M.
Klinckowström, landshöfding P. A. Bergström m. fi. talade för motionen, medan densamma i
andra kammaren utom af motionären försvarades af professor Axel Key, doktor C.
Herslow m. fi. Då äfven flertalet af den motsatta sidans anhängare förklarade sig
uteslutande på grund af de af utskottet anförda formella betänkligheterna motsätta sig
densamma, ansågs frågan, båda kamrarnas afslag till trots, hafva »fallit framåt».
Vetenskapsakademien upprepade i underdånig skrifvelse den 12 september 1883 sin
föregående framställning. Regeringen tog denna gång hänsyn till densamma och aflät
Riksmuseets historia. 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
