Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mellem slagene
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
GEN
s
retning, kanskje det var den beneste, men den forteste var det ikke.
Sneen var veldig høi, og nogen fører hadde vi ikke. Der er alltid
noget seigt ved en slik topp, som sagt, ja især på vintertiden da.
Til slutt var det umulig å ha skiene på lenger, det blev så bratt at
vi måtte ta dem av og bære dem. Men op måtte vi jo, en kan da
ikke vende på halvveien, selv om det er aldri så meget hålkeføre og
skare. Det siste stykke var næsten rådløst; jeg måtte hugge trin
for trin med skistaven. Jeg foran, Eva efter. Det var omtrent som
hun skrev i den norske stilen, småpiken: «For hvert skritt vi gikk
frem, gikk vi to tilbake. Endelig nådde vi toppen.»
Ja, toppen nådde vi da, vi også; men da var det mørkt, og da
hadde vi gått i ett kjør fra 10 til 5 uten mat. Men det hadde vi
Fridtjof og Eva på Godthaab
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
