Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nansen i 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIDTJOF NANSENS SAGA
300
høieste grad ennu mere usikker; hvad vilde han gjort når efter en*
stemmig valg det var blitt bestemt å opsi riksakten, og så Sverige
hadde sagt nei; da var vi jo blitt nødt til å bryte ut med makt enten
vi vilde eller ikke, for et helt folk lot sig ikke si nei. Ja, men Sve*
rige hadde ikke da sagt nei, mente han, det var han sikker på.
Men sommerens begivenheter mente Nansen, hadde vist at den sikker*
heten var lite å bygge på.
En stund efter holdt Michelsen en tale utenfor programmet,
for Bjørnson, som den mann som hadde en særlig andel i det som
var skjedd. Visstnok hadde han ikke vært enig i den taktiske linje,
men for alle de yngre hadde han fremfor nogen vært den som hadde
vært føreren i vårt nasjonale uavhengighetsarbeide.
Under Michelsens tale ankom et fakkeltog. 1 500 fakler kastet
sitt røde skjær mot festsalens ruter. Michelsen og Løvland, Bjørn*
son og Nansen måtte frem i vinduene og blev hilst^med brusende
hurraer fra de store folkemasser som var møtt frem for å hylde dem.
Den svenske forfatter fru Ann Margret Holmgren, som har hatt
føling med det politiske liv og folkestemningen i begge land, i
1905 og like til nu, skriver til forf. om svensk syn på unionsopløs*
ningen og de menn som ledet den på norsk side: — — — «Det ar
nog sant, att missnojet med Nansen var ganska stort i Sverige 1905.
Det stora flertalet svenskar var alldeles emot unionsupplosningen
och såg i en upplosning av unionen ett framtidsperspektiv av idel
olyckor. Det var då ganska naturligt, att vreden vande sig emot
dem, som aktivt deltagit i och forberett upplosningen, och lika
naturligt, att man i det lilla fåtal svenskar, som oppet forklarade sig
stå på Norges sida och sade, att Norge hade ratt i sin sjalvstandig*
hetskamp och sin resoluta upplosning, — såg snart sagt lands*
forrådare. Men allt detta ar nu glomt. Ingen sorjer langre unionen,
ingen ser i dess upplosning en olycka, tvartom. Norge och norr*
man — de aro numera våra basta vanner, ytterst populara i Sverige.
Harav foljer också, att den animositet, som en gang hystes mot
Nansen, ar forsvunnen.
Den som foljde pressen och riksdagen på 1880—90 talet både i
Sverige och Norge, maste forvåna sig over hur fort den allmanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
