Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nansen i 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIDTJOF NANSENS SAGA
hadde sagt nei; da var vi jo blitt nødt til å bryte ut med makt enten
vi vilde eller ikke, for et helt folk lot sig ikke si nei. Ja, men Sve*
rige hadde ikke da sagt nei, mente han, det var han sikker på.
Men sommerens begivenheter mente Nansen, hadde vist at den sikker*
heten var lite å bygge på.
En stund efter holdt Michelsen en tale utenfor programmet,
for Bjørnson, som den mann som hadde en særlig andel i det som
var skjedd. Visstnok hadde han ikke vært enig i den taktiske linje,
men for alle de yngre hadde han fremfor nogen vært den som hadde
vært føreren i vårt nasjonale uavhengighetsarbeide.
Under Michelsens tale ankom et fakkeltog. 1 500 fakler kastet
sitt røde skjær mot festsalens ruter. Michelsen og Løvland, Bjørn*
son og Nansen måtte frem i vinduene og blev hilset med brusende
hurraer fra de store folkemasser som var møtt frem for å hylde dem.
Den svenske forfatter fru Ann Margret Holmgren, som har hatt
mer føling med det politiske liv og folkestemningen i begge land, i
1905 og like til nu, skriver til forf. om svensk syn på unionsopløs*
ningen og de menn som ledet den på norsk side: «Det är nog sant
at missnöiet med Nansen var ganske stort i Sverige 1905. Det stora
flertalet svenskar var aldeles emot unionsupplösningen og såg i en
upplösning av unionen et framtidsperspektiv av idel olyckar. Det var
då ganske naturlig at vreden vände sig emot dem som aktivt deltagit
i och forberedt upplösningen. Och lika naturlig at man i det lilla
fåtal svenskar som oppet förklarade sig stå på Norges sida og sade
at Norge hadde rett i sin självständighetskamp og sin resoluta upp*
losning — såg snart sagt landsförrädare. Men allt dette er nu glömt.
Ingen sörjer längre unionen, ingen ser i dess upplösning en olycka,
tvertom. Norge och normann — de äro numera våra basta vanner,
ytterst populära i Sverige. Härav följer också at den animositet som
engang hystes mot Nansen är forsvunnen.
Den som följde pressen og riksdagen på 80—90 talet, både i
Sverige och Norge, måste förväna sig över hur fort den almänna
opinionen kan ändras i lyckliga fall. Og vilken lycka att vi 1905
hadde så kloka regeringar och en så välvillig kung — och drottning —
226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
