Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fotens byggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 —
Af fig. 2 synes, huru endast hälbenet samt främre
knölarna af mellanfotens och tårnas ben (obs. endast småtärnas
främsta led!) beröra marken; ett hvalf finnes sålunda, men med en
viss grad af rörlighet, och detta får sin stadga och bibehålles i
sin form genom starka seniga band, som sammanhålla benen på
undersidan. I detta hvalf finnas senor, muskler, nerver och ådror,
hvarför det är af högsta vigt, att detsamma ständigt är i
oskadadt skick. Sin högsta hvälfning har det, då foten ej berör
marken; stödjer man åter på foten, nedtryckes det till en viss
grad, beroende på ledgångarne mellan benen samt bandens
elasticitet; foten blir alltså något längre vid stigandet på densamma.
Å fotens båda sidor samt å dess rygg finnas också, ehuru i
mindre antal och storlek, senor, muskler, nerver och ådror;
under fotsålans hud. finnes ett svåligt fettlager, som skyddar foten
vid ojemnt och starkt tryck, minskar vid stödjande å foten
pressningen emot nerver, ådror, ben m. m. samt bidrar till
bibehållande af fotens värme; å ryggsidan finnes knappast något
fett-lager och är huden här helt fin, då den i sålan åter når en
betydlig tjocklek å de ställen, som beröra marken, nämnligen under
hälen, å bollarne (öfver mellanfotbenens främre knölar) samt
under tåspetsarne.
Af tårna är stortån för gåendet den vigtigaste; det är
nämnligen nödvändigt, att foten med så stor längd som möjligt
bidrager att jemte det sträckta benet skjuta kroppen framåt just
innan det ögonblick han lemnar marken, och härför fordras, att
stortån, bibehållande sin naturliga rigtning (se fig. 1, 3 och 4) rakt
framåt i rätlinig förlängning af sammanbind ningslinien mellan
hälens midt och stortåns rot, pressas nedåt mot marken.
Småtärna äro under gången ingalunda overksamma; de
böjas än mer, så att den yttersta leden kommer i lodrät rigtning
och pressas dervid liksom stortån mot marken (se fig- 4);
verkan blir dock endast den att understödja, i det de bibehålla
foten i ett stadigt läge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
