Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra skodons form
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 22 —
denne sednare måste såsom den eftergifligaste delen rätta sig
efter skons form. Om alltså modet föreskrifver en bestämd
skoform, så går det långt öfver sin befogenhet, ty det tillåter
sig bestämma, huru foten skall se ut. Men vill man ändra
något på vår kropps ändamålsenliga form, så kan man dervid ej
förbättra, utan endast försämra. Det ha redan många
fruntimmer fått svårt vidkännas, då de sökt snöra sig till en »vacker
växt».
Fotbeklädnaden har till ändamål att skydda foten, ej att
bortfuska något i dess form. Det vore väl skomakarnes sak att
inse detta och att förfärdiga skodon efter denna regel; men
tyvärr äro endast få af dem i stånd att utföra detta, ty de känna
ej grundsatseme, hvilka de ha att följa vid konstruktionen af
verkligt ändamålsenliga skoplagg, och fasthålla tanklöst och
ängsligt vid gamla skadliga brak.»
»Huru slcon snedtrampas. En af de första följderna af
ett onaturligt förhållande mellan sko- och fotsålan är den, att
foten å de ställen, der han tryckes, utöfvar ett mottryck å
öfver-lädret och tvingar detta att så småningom foga sig efter dess
form. Yid torrt och styft öfverläder sker detta långsamt, men
hastigt nog och lätt, då detsamma är mjukt och fuktigt. Det
är också bekant, att man i allmänhet ej anser sig böra påtaga goda
skodon i regnväder; de förlora då sin »fa£On», d. v. s. de antaga
en form, som mera motsvarar fotens. Då nu fotens byggnad är
sådan, att stortåns spets, dess rot och hälens medelpunkt ligga i
en rak linie, är det naturligt, att öfverlädret under sistnämnda
förhållande erhåller en form, i hvilken detta relativa läge af
nämnde punkter blir möjligt. Detta kan nu ske på 2:ne vis:
1.) antingen drar sig stortåsspetsen ut i förlängningen af den
linie, som sammanbinder hälens midt med roten af
stortån, och öfverlädret tränges då framtill inåt öfver sulans
rand;
2.) eller (och det är det vanligaste) drar sig hälen med sin
medelpunkt till förlängningen af den linie, som man
drar i längdrigtning genom stortån, och bakstycket
skjutes då inåt öfver klackens rand.
I båda fallen säger man att skodonen äro sned trampade,
ehuruväl detta »snedtrampande» är ett »rättrampande» till följe
af den misshandlade naturens segerrika strid emot ett
onaturligt tvång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
