Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Inledning. Allmän framställning af Rysslands utvidgningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nästan öfverallt har det funnits en kosackisk mellanperiod i de
östliga trakterna, innan de blefvo värkliga ryska kolonier. Den
"hvita tsaren" har en tid låtit "sina barn" ha fritt spelrum för att
tillintetgöra eller fördrifva de infödda folken; men senare har han
tagit från kosackerna deras eröfringar. Sibiriens eröfring börjades
utan bemyndigande af en liten hop kosacker och den herskande
tsaren, Ivan den förskräcklige, hade sedan blott att annektera det
tagna landet. Peter d. store tillintetgjorde med Mazeppa Ukrainas
frihet, och Katarina bekämpade Ural-kosackerna och tillintetgjorde
zaporogernas Dniepr-läger.
Rysslands utvidgning åt väster har varit af helt annat slag än
förutnämnda utvidgningar. De mer befolkade och mindre fruktbara
trakterna här utgjorde ingen lockelse för nybyggare och beboddes
för resten af åkerbruksidkande och krigiska folk, som kunde
försvara sig. Denna utvidgning är ryska regeringens värk och den har
genom diplomati och vapenmakt så småningom utförts. Endast till
en tid har Ryssland måst föra krig mot sina västra grannar Polen
och Sverige på grund af hotelser och utvidgningssträfvan hos dem.
Länge stredo Ryssland och Polen om besittningen af Syd-Ryssland,
och de polska kungarne herskade lång tid öfver Dniepr-dalen;
de besegrade t. o. m. en gång med kosackernas tillhjälp ryssarne
och en polsk prins blef slutligen af ett parti vald till tsar i
Moskva, under det en svensk prins likaledes valdes till tsar af ett
annat parti.
Ett århundrade senare hade såväl Polen som Sverige gått
tillbaka och betydligt inskränkts, under det Rysslands välde i hög grad
utvidgats. Inre strider hade varit en af orsakerna till Polens politiska
sjunkande och därtill kom landets utmattning genom svenska kungars
oberättigade polska krig. Ryssland skördade frukterna häraf i Polen,
och sedan det brutit det svenska stormaktsväldet, inkräktades Finland
och Östersjöprovinserna för att senare blifva ryska besittningar.
Under tiden hade det polska riket styckats och Ryssland tagit
stor del däraf. Liksom Finland på grundvalen af Napoleon I:s och
Alexander I:s förbund vid Tilsiterfreden kom att tagas från Sverige,
så kom kungariket Polen att genom Wienerkongressen fästas vid
Ryssland.
Ha dessa tilldragelser betingats af principer eller lagar för en
högre utvecklingsprocess? Ha dessa öden nödvändigtvis måst ske?
Ingalunda. De hade kunnat förebyggas — det är det sorgliga.
Studiet däraf är ock egnadt att lämna nyttiga lärdomar med
hänsyn till vår tids internationella politik, som sannerligen ej är bättre
än äldre tiders. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
