Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Suzdal-Ryssland. Ryssland under mongolernas herravälde. Den moskovitiska staten och dess skräckvälde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur medeltiden framträdande nya ryska eller moskovitiska nationen,
som kom att från båda hållen präglas af så många orientaliska drag.
Den krypande underdånigheten utvecklades genom de
moskovitiska autokraterna till en i Europa okänd grad, och i offentliga
handlingar, petitioner m. m. till herskaren kallade sig ryssarne själfva
tsarens "slafvar", kholossy. Slaf blef synonym med undersåte, och
all medborgerlig frihet var ända till nyaste tiden borta. Ännu under
Peter d. store liksom på Ivan d. förskräckliges tid var benämningen
«slaf" ingalunda ett ord blott, ty själfherskaren förfogade faktiskt
efter behag öfver hvarje undersåtes lif och egendom. De
moskovitiska stormännen använde inför tsaren trälaktiga formler, och under
dem användes sådana klass för klass i hela nationen, så att enhvar
gjorde sig till slaf gentemot sin öfverordnade.
En patriarkalisk prägel fick emellertid slafställningen i Ryssland,
och tsaren har alltid af folket kallats "far" eller "far lille", då det
i honom sett en beskyddare mot stormännens förtryck.
De moskovitiska furstarne liknade alla hvarandra; utan högre
begåfning och utan något högre mål för sin politik, som egentligen
bestod i hersklystnad och eröfringsbegär, voro de grymma,
oridderliga och giriga; utan alla skrupler togo de från invånarne i
under-kufvade stater ofantliga rikedomar, som gjordes, liksom väsentligen
ock länderna själfva, till deras privategendomar.
Alla förtjänade de liksom Ivan IV tillnamnet "den förskräcklige";
denne tyrann dref emellertid den moskovitiska själfherskaremakten till
en sådan höjd, att den blef ett fullkomligt skräckvälde. Trots sin
grymhet och sina blodiga reformer och fastän han blef sin sons
mördare, vann Ivan IV hos folket popularitet, då han nämligen var
stormännens, bojarernas, oblidkelige fiende.
Under Ivan IV utbredde sig det moskovitiska väldet allt mer
i öster. Kazan eröfrades 1552 från mongolerna af Ivan själf i
spetsen för 150,000 man; det var ett värkligt korståg, Ivan förde
med sig ett undergörande kors och under hela belägringen af staden
höll han trons fana utvecklad. Efter stadens fall följde ett förfärligt
blodbad, och man skonade endast dem bland krigarne, som kunde
säljas till slafhandlarne. Därpå blef staden befolkad af ryssar och
ett fåtal öfverlefvande tatarer hänvisades till en förstad.
Till minne af Kazans eröfring lät Ivan i Moskva uppföra
Vasilij-Blagennoj-kyrkan till ära för "Hjälpens heliga fru", och "den
förskräcklige" hälsades nu som "kristendomens frälsare"!
Efter Kazans eröfring blefvo fyra finska folk: tscheremisery
mord-viner, tschuvascher och votjaker samt de mongoliska baskirerna,
hvilka alla lydt under denna stad, tvungna att underkasta sig Moskva
— likvisst efter flerårigt motstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
