Striderna om östra Europa mellan Ryssland, Polen och Sverge, Från äldsta tider till våra dagar / 40 (1901) Author: Anton Nyström - Tema: Russia, War Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Littauen och dess eröfringar. Den polsk-littauiska staten och dess tidigare strider med Ryssland.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Med Vitenes kom 1282 en ny dynasti på Littauens tron,
och hans kraftfulle son Gedymin (1315—1340) blef grundläggaren
till det stora littauiska väldet. Han grundläde Vilna, som blef
rikets hufvudstad, och anekterade Samogitien, som dock fick behålla
sin härtig och egen riksdag. Gedymin slöt ett fördrag med Vladislav
af Polen och i förening med honom förde han, såsom nämdt, krig
med Svärdsriddarne; genom hans dotter Annas förmälning med
Vladislavs son Kasimir förbereddes ytterligare Polens och Littauens
framtida förening.

Fig. 14. Parti af Vilna. Ostra-brama (spetsporten) jämte ett kloster.

Sedan Gedimin eröfrat Tschemigov och Lodomirien (Volhynien)
1321, intog han Kiev, hvarmed Rus-väldet för alltid var upplöst.
Under nära 4 århundraden förblef därefter Kiev under littauiskt
och polskt välde och undandraget
det moskovitiska förtrycket, tills
Ryssland genom kosackupproren
mot Polen kom i besittning däraf
1686.

På Gedymins tid hade den
mongoliska stormen ödelagt hela
Dnieprområdet och då Moskva var
vanmäktigt, mottogs den littauiske
fursten, som befriade de eröfrade
staterna från mongolernas ok och
tillika gjorde slut på de ständiga
inbördes krigen, som en befriare.
Han visade sig ock vara en klok
och tolerant herskare, då han lät
de nyförvärfvade länderna behålla
sin autonomi och respekterade
det grekisk-ortodoxa
presterska-pets rättigheter. Hans son Oloerd
(1340—1377) fortsatte i förening
med sin bror Kieistut, som fått
ett härtigdöme, att göra
eröfrin-gar och under honom nådde det
littauiska väldet sin ofantliga utsträckning. Han intog nämligen
Vitebsk, Mohilev, Brjansk och Novgorod-Severskij, hvarigenom
han kom att bli herskare öfver nästan hela Dnieprlandet.

Han blef erkänd som suverän af Pskov (1326), Stor-Novgorod
(1329) och Krims tatarer (1363). Moskva angrep Olgerd tre gånger
(1368—73) för att försvara Tvers furste, som anhållit om hans
beskydd, och han utsträckte sitt rikes gräns ända till Mozaisk.

Han tillintetgjorde 1368 de mongolhorder, som hemsökt nedre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>