Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- VI. Inre faror för den polsk-littauiska staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VI. Inre faror för den polsk-littautiska staten.
I religiöst afseende har alltid funnits en fara för den
polsk-littauiska staten: den grekisk-ortodoxa läran. som var gemensam
för en del af dess invånare och ryssarne. Sedan Littauen och
Polen bildat en unionsstat, öfvergick adeln i de gamla rus-slaviska
länderna snart till Polens statskyrka, den katolska — liksom den
poloniseradcs i öfrigt — under det massan af folket fortfarande
hyllade den grekisk-ortodoxa läran. Detta icke blott skiljde dessa
samhällsklasser, utan innebar ock en möjlighet till folksympatier för
Ryssland. Och då Littauens grekisk-ortodoxa bekännare i kyrkligt
afseende lydde under metropoliten i Moskva, sedan någon
metro-polit ej längre fanns i Kiev, kunde moskovitisk politik därigenom
lätt inblandas i Polen-Littauens angelägenheter. Detta visste dock
Littauens storhärtig- Vitold att förebygga genom att förmå rikets
grekisk-ortodoxa biskopar att utse en metropolit i Kiev (1415).
Några årtionden senare tillkom en annan åtgärd, som var
egnad att förebygga den religiösa faran från Moskva. Metropoliten i
Kiev, Isidor, var nämligen å kyrkomötet i Florens 1439 med om
den grekiska kyrkans unering med den romerska sålunda, att
påf-ven erkändes som kyrkligt öfverhufvud, men den grekiska ritualen
bibehölls, och han lyckades därpå att få denna mening antagen af
de grekisk-ortodoxa bekännarne i det polsk-littauiska riket.
Därigenom hade ett afgörande steg tagits att förlama Moskvas kyrkliga
inflytande. Men olyckligtvis egde gång på gång religionsstrider
rum, och än yrkades på skiljsmässa från Rom, än på förening
därmed. Ivan III framstälde sig som den grekiska ortodoxiens
beskyddare, och därigenom var det, som han kunde sätta sig i besittning
af Dnieprs östra strand.
Reformationsperioden medförde flere nya religionssekter i det
polska riket liksom i det öfriga Europa, men här förebyggdes
religiösa stridigheter genom en allt mer utvecklad tolerans. Många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:04 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/naosteuro/0050.html
