Striderna om östra Europa mellan Ryssland, Polen och Sverge, Från äldsta tider till våra dagar / 67 (1901) Author: Anton Nyström - Tema: Russia, War Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Polens och Sverges krig under Sigismund Vasa och Karl IX

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 25. Sigismund III Vasa.

Den mellan Polen och Sverge åvägabragta personalunionen
hade kunnat ha de viktigaste följder för hela Europa, och den
fruktades af Ryssland då dessa mot det moskovitiska väldet fiendtliga
makter skulle kunnat hindra detsamma från vidare utvidgning åt
väster. Men snart uppstod ödesdiger fiendskap mellan Polen och
Sverge på grund af religiösa och dynastiska skäl.

I obegriplig hallstarrighet vägrade Sigismund vid sitt besök i
Sverge 1593—94 att erkänna Upsala mötes beslut om
protestantismen såsom landets religion, men blef omsider tvungen att erkänna
detsamma för att kunna bli krönt till Sverges kung, och han måste
ock afgifva en försäkran att i
rikets tjänst endast använda
protestanter. På tillrådan af
påflige legaten Malaspina, som
jämte andra jesuiter var i hans
följe, förklarade han sig
emellertid i en hemlig protest löst
från dessa löften, som han ock
snart började bryta. Sedan han
uppdragit regeringen till
härtig Karl och riksrådet, tillsatte
han dessutom ståthållare i
landskapen, men desse skulle blott
lyda kungens befallningar från
Polen. Riksdagen i
Söderköping 1595 fann nödigt att
förklara härtig Karl för
riksföreståndare, och därmed började
den slutliga striden med kungen
om högsta makten i Sverge
och landets oberoende.

Sedan försök till
förlikning förgäfves blifvit gjorda och Karl fordrat, att Sigismund skulle
vid besök i Sverge komma utan främmande krigsmakt, men kungen
ej gått in därpå, blef öppen brytning oundviklig.

Då Sigismund åter begaf sig till Sverge 1598, tog han med
sig 5,000 man polska trupper. Kalmar måste öppna sina portar
för honom och kort därpå ryckte kungens samt härtigens härar mot
hvarandra. Slaget vid Stångebro vid Linköping afgjorde Sverges
öde; Sigismunds här blef slagen, och ett fördrag afslöts, hvarigenom
kungen lofvade att bortsända sitt utländska krigsfolk, begifva sig till
Stockholm för att där regera samt snarast sammankalla en riksdag.
Han afgaf emellertid återigen en enskild förklaring, att förlikningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>