Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Ryssland hotas med upplösning; dess krig med Polen under Sigismund och med Sverge under Karl IX och Gustaf II Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
despotismen. Fruktansvärda brytningar egde rum och en io-årig
upprorspcriod höll på att upplösa riket.
Godunov såg sig snart omgifven af sammansvurna och rasade
häftigt mot flere misstänkta familjer, bl. a. Romanoverna, bland
hvilka en framstående medlem, Philaretes, tvangs att gå i kloster.
Bönderna voro fiendtligt sinnade, och sedan en flerårig hungersnöd
1601 börjat hemsöka landet, slogo sig uthungrade skaror tillsamman
och bildade röfvareband; bland lågadeln funnos många, som i sin
fattigdom också hängåfvo sig åt röfverier, och högadeln var färdig
till hvilket förräderi som helst. Till kosackernas krigarläger
strömmade massor af förrymda bönder för att få tillfällen ’\t ödelägga landet.
Snart gafs signalen till uppror, då en f. d. munk, som en tid
varit kosack, utgaf sig för den mördade Dimitrij, och skaffade sig
ett stort anhang, däribland 4,000 kosacker, för att nå tronen. Sedan
Godunov aflidit (1605) — han säges ha tagit gift — blef den
falske Dimitrij utropad till tsar, därvid Godunovs närmaste
anhängare strax hyllade honom, och han blef t. o. m. af politik erkänd
som son af den föregifna modern, Ivan IV:s enka. En
sammansvärjning bildades emellertid och en månad efter sin tronbestigning
halshöggs bedragaren, hvarpå sammansvärjningens ledare furst
Va-silij Schuiskij valdes till tsar (1606).
Snart uppträdde en ny falsk Dimitrij och flere andra falska
tronpretendenter, som också skaffade sig anhängare bland den
okunniga och vidskepliga massan. En f. d. träl började i spetsen för
röfvare och förrymda trälar ett slafkrig, flere bland högadeln
organiserade adelns krig, och vid Volgas stränder återfordrade tatariska
och finska stammar sitt nationella oberoende.
Skamligt uppförde sig Polens kung Sigismund Vasa under
dessa oroligheter, ty ehuru han väl visste, att både den förste och
den andre falske Dimitrij voro bedragare, understödde han dock i
hemlighet deras uppror genom att, trots afgifna försäkringar, låta
polacker deltaga däri. Han hoppades ej blott kunna återvinna
några till Ryssland förlorade landsträckor, utan äfven få sin son
eller sig själf vald till Rysslands tsar samt att sedan kunna betvinga
Karl IX och kufva Sverige. På grund af Sigismunds trolöshet vände
sig nu Schuiskij till Karl med bön om hjälp, och dem emellan
in-gicks 1609 ett anfalls- och försvarsförbund med vilkor, att Sverge
skulle erhålla Kexholms slott och län och att Ryssland skulle få en
undsättningshär på 5,000 man.
Sigismund å sin sida låtsade tro sig hotad af detta förbund
och förde nu en här till Ryssland.
I spetsen för den svenska här som sändes till Ryssland, ställdes
den unge Jakob de la Gardie, som i förening med en rysk här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
