Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- X. Polen försvagas genom Sigismund Vasas och Gustaf II Adolfs tronföljdskrig samt Johan Kasimirs krig med Karl X Gustaf och Alexei Mikailovitsch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men ställningen var icke desto mindre allt annat än gynnsam
för Karl Gustaf, som var för svag för att kunna begagna sin seger,
i synnerhet som kurfursten vägrade att följa honom längre och ej
ville vidare göra sig till värktyg för hans eröfringsplaner.
Polackerna voro visserligen för tillfället slagna, men långtifrån
besegrade.
* *
*
Under tiden hade ryssarne inträngt i Ingermanland och Livland,
som de hemsökte med förfärliga ödeläggelser; de belägrade dock
förgäfves Riga. Karl Gustaf fann nödvändigt att underhandla åt
alla håll: med Polen, Brandenburg, Holland, o. s. v. för att rädda
sig ur sitt farliga läge. Kurfursten fick suveräniteten öfver
Ost-Preussen, för att han skulle bistå Karl Gustaf i nya strider med
polackerna, strider som dock medförde flere nederlag för svenskarne.
Stor blef faran för Sverge, då Danmark plötsligt 1657
förklarat krig och en österrikisk här kommit polackerna till undsättning.
Karl Gustaf fann nu nödvändigt att lämna Polen för att försvara
sitt eget land; han drog med sin hufvudstyrka genom Pommern till
Holstein och kvarlämnade endast besättningar i några preussiska städer.
Den österrikiska hjälphären blef ej polackerna till gagn, tvärtom;
dessa bundsförvandter uppträdde alldeles som fiender och borttogo
allt hvad svenskarne ej hunnit medföra.
Fredrik Vilhelm, som ej ansåg sig längre ha någon fördel af
förbundet med Sverge, afslöt med Johan Kasimir ett fördrag i
Wehlau 1657, hvarigenom kurfursten fick behålla suveräniteten öfver
härtigdömet Preussen och förklarades oafhängig mot det att han
frånträdde förbundet med Sverge. Följande året ingick han ett
anfallsförbund med Polen mot Sverge.
Under 1659 fördes kriget mot Polen i Kurland, Preussen och
Pommern. I Kurland blefvo svenskarne förhatade genom den list
i förening med mord, hvarigenom deras befälhafvare R. Douglas
satte sig i besittning af landets hufvudstad. Dess härtig hade
nödgats erkänna Sverges kung som sin länsherre, men till härtigdömets
bringande under svensk lydnad hade Karl Gustaf ingen annan än
den starkares s. k. rätt. Det begångna våldet väckte den största
förbittring i Kurland; alla mera ansedda adelsmän skyndade till
Polen för att skaffa hjälp, och allmogen ihjälslog alla svenska soldater,
som kunde åtkommas. De af svenskarne besatta platserna angrepos
af polska och brandenburgska trupper samt kurländare och gingo
slutligen förlorade på en stad när.
I Väst-Preussen blefvo likaledes svenskarne fördrifna från alla
innehafda platser utom Marienburg och Elbing.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:04 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/naosteuro/0081.html
