Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Peter d. store och hans eröfringspolitik. Ryssland för öfvervikten i östra Europa. Karl XII:s krig med Peter d. store och August II. Östersjöprovinserna komma under Ryssland. Finland eröfras och ödelägges af ryssarne. Peter d. stores s. k. testamente.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marienburg intogs och Livland blef ett rof för ryssarnes plundringar.
Den ryske generalen skref till Peter, att man gjort ett sådant byte,
att en ko såldes för 9 kopek, en fullvuxen människa för 10—12
och ett barn för endast 1 kopek!
Nu vände sig Peter med all makt mot Ingermanland;
sven-skarne fördrefvos från Ladoga och 11,000 ryssar tågade härjande
och brännande först till Nyenskans och sedan till Nöteborg, som
nödgades gifva sig (1703). Peter, som väl insåg vikten af denna
plats, gaf den nu namnet Schlusselburg, då den blef nyckeln till
Ladoga. Sedan Nyenskans äfven fallit i ryssarnes händer voro de
herrar öfver Nevafloden, och sedan det gamla svenska fästet
förstörts, grundläde Peter något nedanför den stad, som skulle bli
rikets medelpunkt: S:i Petersburg.
Nu hade Peter afskurit Estland och Livland från det öfriga
svenska väldet och slagit sig ner vid själfva portarna till Finland.
Här pågingo väl en tid skärmytslingar och försökte Kronhjort att
hota tsarens byggnadsföretag vid Nevan, men utan framgång. Peter
uppförde befästningar till sin nya hufvudstads skydd, bl. a.
Kron-stadt. Men Karl XII tänkte ej på faran på detta håll och insåg ej
nödvändigheten att skynda till Finlands och Ingermanlands försvar,
utan beherskades fullkomligt af sitt envisa beslut att rycka polska
kronan från Augusts hufvud. Visserligen sände han Maidel att
öfvertaga befälet efter Kronhjort, som skildes därifrån, men
hjälpmedlens otillräcklighet och ledningens bristfällighet gjorde alla
bemödanden fruktlösa. På denna tid funnos blott 5,000 man till
Finlands försvar.
Peter vände sina stridskrafter 1704 mot Dorpat, Narva och
Ivangorod, som alla intogos trots svenskames tappra försvar, och
tsaren kunde nu förklara, att "Narva nu var hämnadt". I Narva
och Ivangorod fick Peter som krigsbyte 432 kanoner, 11,200
musköter och 35,000 kanonkulor; 1,725 fångar gjordes.
Ingermanland, Estland och Livland, hvilkas eröfring nu var
betryggad, hemsöktes af fruktansvärda härjningar af ryssarne. De
rysligaste grymheter mot befolkningen begingos, och största delen
af det arbetsföra folket bortsläpades i träldom. Snart fans
ingenting oförstördt.
I Kurland visste dock Af L. Lewenhaupt att länge hålla
ryssarne stången; han slog dem i flera drabbningar, och de ledo ett
svårt nederlag 1705 vid Gemäuerthof. Lewenhaupt måste dock
inskränka sig till att skydda Riga under de följande åren.
Ännu på denna tid voro ryssarne betydligt underlägsna svenskarne
i krig. Peter arbetade dock oförtrutet på förbättrandet af sin
härordning, och då det ryska befälet visade sig ej vara sin uppgift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
