Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Peter d. store och hans eröfringspolitik. Ryssland för öfvervikten i östra Europa. Karl XII:s krig med Peter d. store och August II. Östersjöprovinserna komma under Ryssland. Finland eröfras och ödelägges af ryssarne. Peter d. stores s. k. testamente.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flydde hem till sitt land och saxarne vågade ej stanna förr än de
kommit in i Preussen. Fruktan för svenskarne och deras oförvägne
kung ökades ytterligare. Hela Kurland låg öppet för svenskarne,
och dess hufvudstad Mitau togs strax därpå i besittning utan
motstånd.
Då Kurlands härtig, som var vasall till Polen, lämnat August
hjälp vid Duna-slaget, ryckte Karl XII in i landet, borttog dess
fästen och utpressade dryga gärder af befolkningen. Här stannade
han med sin här i vinterkvarter för att följande år gripa sig an
med Augusts afsättning från polska kungavärdigheten, som Karl nu
öppet påyrkade. Han förberedde sitt folk för kommande strider
med vapenöfningar och predikningar, och med tanken på de vunna
segrarne och i förhoppning om kommande föreskref han som
pre-dikoämne vid en högtidlig gudstjänst en gång Josua b. 23 kap., 9
—11 v.: “Så skall Herren fördrifva för eder stort oeh mäktigt folk;
och ingen har kunnat stå eder emot allt intill denna dag. En bland
eder skall jaga tusen; ty Herren eder Gud strider för eder, såsom
han eder sagt hafver".
Karl började från denna tid, trots åberopandet af Guds
särskilda bistånd, en likaså barbarisk som oförnuftig politik gentemot
ej blott August, utan ock, hvad värre var, polackerna. Den utvisar
en fanatisk blindhet och ogillades af de flesta statsmän på den tiden;
den kan ej heller af någon historisk analys försvaras.
Såväl franska, engelska och holländska sändebuden, hvilka voro
med i Karl XII:s läger, som hans ministrar och generaler, Piper,
Rehnsköld, Wellingk m. fl. gjorde redan i jan. 1701 flere försök att
få honom benägen för fred och förestälde honom, att ett fortsatt
krig med såväl August som Peter skulle få de farligaste följder.
Men Kårl förklarade, att han aldrig kunde tro" den menedaren August"
och ville således ej sluta fred med honom.
August hade bland de polska magnaterna flere fiender, som
önskade, att om möjligt aflägsna honom från polska tronen, och i
jan. 1701 kom, på tillskyndan af svenska sändebudet i Varschau,
från åtskilliga af dem en skrifvelse till Karl med framställning om
Augusts afsättning och upphöjandet af prins Jakob Sobieski (Johan
Sobieskis son) på polska tronen.
Kort efter öfvergången öfver Duna ingick Karl ett aftal med
släkten Sapieha — länge en af de mäktigaste i Littauen, men på
senare tiden bragt i trångmål af motståndare — rörande Augusts
afsättning.
Den inflytelserikaste bland Augusts motståndare, ärkebiskopen
af Gnesen, polska kyrkans primas Mikael Radziejowski (son till
H. Radziejowski, Karl X Gustafs bundsförvandt), skref emellertid till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
