- Project Runeberg -  Striderna om östra Europa mellan Ryssland, Polen och Sverge, Från äldsta tider till våra dagar /
128

(1901) [MARC] Author: Anton Nyström - Tema: Russia, War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Peter d. store och hans eröfringspolitik. Ryssland för öfvervikten i östra Europa. Karl XII:s krig med Peter d. store och August II. Östersjöprovinserna komma under Ryssland. Finland eröfras och ödelägges af ryssarne. Peter d. stores s. k. testamente.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

velse. Gentemot hvad Karl ständigt — som ett automatiskt talesätt
— upprepade till sitt försvar, att han "satte sifi förtröstan till Gud
och sin rättfärdiga sak", framhöll Piper, att det ej vore kristligt att
bära inom sig ett oförsonligt hat och att då skadestånd och
säkerhet erbjödos af August, så vore Karls sak ej mera en rättfärdig sak.

På den tiden kom underrättelse om, att ryssarne slagit
sven-skarne under Schlippenbach i Livland och på det ohyggligaste härjat
landet samt bortfört tusentals inbyggare i fångenskap.
Underrättelsen väckte i Karls läger en liflig harm; hela hären önskade få lämna
Polen och angripa ryssarne, och denna önskan blef vid ett
krigsråd af generalerna framstäld. Karl gaf blott i få ord ett afböjande
svar. Den besynnerlige kungen, som sålunda på intet vilkor ville
afstå från sin plan mot August, sökte nu fred med Peter — för
att möjligen rädda Östersjöprovinserna — och han nedlät sig att
(genom Jakob Sobieskis biktfader) begära biträde af Patkull

Men af denna fredsmäkling vardt intet; Peter fortsatte sina
härjningar och eröfringar i Östersjöprovinserna och var öfverlycklig,
att Karl lät sig kvarhållas i Polen af sin fixa idé.

*



*



Karl XII vistades med sin här i södra Polen ej mindre än 8
månader* därunder polackerna mer och mer uppretades mot
sven-skame på grund af deras utpressningar. Omsider drog han mot
norr, och i april 1703 slog han en polsk här vid Pultusk.

Under tiden hade på Augusts kallelse polska adeln samman
-trädt till ett möte i Marienburg; här försäkrade ombud för polska
kronhären August om dess trohet och beslöts, att hela
adelsupp-bådet skulle kallas i vapen, men tillika att en ny beskickning, skulle
sändas till Karl XII för att framhålla polska republikens benägenhet
för fred, utan att den dock ville öfvergifva sin kung.

Karl förklarade denna gång, att han, så snart en * laga
ordning utlyst allmän polsk riksdag sammanträdt, vore villig att fästa
afseende vid dess förslag till säker vänskap mellan Sverge och
Polen. Betecknande för Karls krigiska håg är, att fiendtligheterna
fortsattes.

Karl tågade till Thorn, som nu var Augusts viktigaste
stödjepunkt; efter en långvarig belägring intog Karl den starkt befästade
staden (oktober 1703), hvarpå den ålades en brandskatt af 100,000
kr. Hade polackerna varit eniga, skulle Karl XII framför det
belägrade Thorn ha varit förlorad, ty svenskarnes förbindelser med
Sverge voro afbrutna, och i Polen voro de herrar blott på de ställen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/naosteuro/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free