Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Peter d. store och hans eröfringspolitik. Ryssland för öfvervikten i östra Europa. Karl XII:s krig med Peter d. store och August II. Östersjöprovinserna komma under Ryssland. Finland eröfras och ödelägges af ryssarne. Peter d. stores s. k. testamente.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att Radziejovski samt hans anhängare skulle förklaras för landsförrädare. Karl XII hotade nu; om polska tronen ej genast förklarades ledig, att hemsöka motståndarne med brandskatter och inkvarteringar samt förstärkte den svenska besättningen i Varschau för att skrämma riksdagen, hvarpå denna utfärdade en kungörelse, att August vore afsatt och att ny kung skulle väljas. Karl XII uttalade sig, då han fick höra att prinsarne Sobieski fängslats, för Sanislaus Lec-zinski som tronkandidat, och den lägre adeln var villig att rätta sig härefter, under det större delen af högadeln var emot denna kandidatur. Då kungavalet skulle ega rum å valfältet i Vola invid Varschau, var ingen voivod och ingen af det högre presterskapet, utom en biskop från Posen, närvarande. Karl XII förgrep sig till den grad mot polska nationens frihet, att han, ehuru lagen föreskref, att ingen krigsmakt finge bevista ett kungaval, lät, för att genomdrifva sin
vilja, uppställa en svensk truppstyrka på 800 man vid Volafältet.
Dessutom infann sig svenska sändebudet Wachslager och A. Horn, som Karl XII befallt att på allt sätt understödja Stanislaus’ val, och desse sökte genom hotelser påvärka ombuden. Trots åtskilliga protester mot valets företagande, då det ej vore fritt, utan framtvingadt af en främmande furstes vilja och med hans vapen, blef emellertid Stanislaus Leczin-ski utropad till kung (d. 2 juli 4704).
Under det Karl XII med all makt arbetade på att genomdrifva Leczinskis kandidatur, spelades bakom hans rygg en särskild scen, om hvilken han själf utan tvifvel vid denna tid alldeles icke hade någon aning.*) Då Leczinskis kandidatur redan var en afgjord sak, uppgjordes mellan kandidaten och prins Alexander Sobieski, som ej blifvit fängslad, en öfverenskommelse. Leczinski till-stälde honom d. 26 juni 1704 en urkund, däri han försäkrar, att han "gifver härmed åt den högborne prins Alexander, så väl med hänseende till fäderneslandets eget, som det högborna husets väl, om mina landsmäns röster skulle tillfalla mig, den assecuration, att jag såsom en mig anförtrodd pant blott så länge skall på mitt huf-vud bära Polens krona, till dess de högborne kunglige prinsarne befrias ur fängelset och fäderneslandet räddas från dess förvirring
*) Se Stenzel: Beiträge zur Geschichte Polens und der Familie Sobieski samt X. Liske: Polsk litteratur rörande Sv erges hist. i Mist Bibi I 3 h., 1877.
Fig. 41. Stanislaus Leczinski.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>