Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Peter d. store och hans eröfringspolitik. Ryssland för öfvervikten i östra Europa. Karl XII:s krig med Peter d. store och August II. Östersjöprovinserna komma under Ryssland. Finland eröfras och ödelägges af ryssarne. Peter d. stores s. k. testamente.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tåg därigenom till Ryssland. De förnämsta slotten, i synnerhet
Var-schaus kungliga slott, blefvo alldeles utplundrade och deras
dyrbarheter förda till Ryssland; städer och byar lades i aska. Lissas
förstöring blef särskildt fruktansvärd och är en af de ohyggligaste
historien omtalar. En mängd yngre personer bortfördes till
Ryssland för att befolka trakter, som genom krigen blifvit öde.
Karl XII hade nått sitt mål: Augusts afsättning. Hvad hade det
dock ej kostat! Oafbrutet från 1701—1706 hade Karl utfört sina
krigsföretag i hela Polen, därunder landet ödelagts och dess
upplösning förberedts. Sverge hade ock i hög grad utmattats genom
kriget.
Och under tiden växte Rysslands styrka allt mer, skaffade Peter
nya krigsdugliga härar och förberedde Rysslands öfvermakt. Peter
kunde intaga Östersjöprovinserna och stadga sitt välde här
väsentligen på grund af Karl XII.s blindhet för Rysslands tillväxande makt,
hans frånvaro från dessa trakter och hans fel att ej ens förordna
om någon gemensam öfverbefälhafvare, hvilken kunde ha gifvit
enhet och sammanhang åt de skilda befälhafvarnes åtgärder och sålunda
kunnat göra fienden värksamt motstånd. Peter åter förenade
vanligen sina krafter mot en punkt och lyckades därför att taga den
ena fästningen efter den andra från svenskarne.
De svenska trupperna i dessa provinser förlorade ock allt mera
modet och motståndskraften, då de blefvo öfvertygade om, att de
öfvergifvits af den svenske kungen och gifvits till spillo.
Invånarne i Estland och Livland råkade under dessa tider i
elände och förtvifian; och om de å ena sidan hyste ett gränslöst
hat till de grymma ryssarne, som så omänskligt behandlade dem,
så blefvo de å andra sidan ock förbittrade på svenska styrelsen, som
ej med mera kraft försvarade dem mot sådana fiender. Man fick
slutligen höra de olyckliga säga: det gör detsamma antingen vi bli
ryssar eller svenskar, blott vi en gång komma i fred och lugn.
* *
Tsar Peter var efter freden i Alt-Ranstadt Karl XILs ende
fiende, och båda vidtogo omfattande rustningar för den stundande
striden, som skulle stå dem emellan. I Saxen hade Karl betydligt
förstärkt sin här, som vid uppbrottet från detta land räknade
ungefär 44,000 man af hvilka 36,000 följde Karl och 8,000 kvarlämnades
under Krassov i Polen för att stödja Stanislaus och hans tron.
Dessutom stodo i Tyskland 11,800 man, i Livland och Estland
25,300, i Finland 14,000 och i Sverge 17,000, hvadan Sverges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
