Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Peter d. store och hans eröfringspolitik. Ryssland för öfvervikten i östra Europa. Karl XII:s krig med Peter d. store och August II. Östersjöprovinserna komma under Ryssland. Finland eröfras och ödelägges af ryssarne. Peter d. stores s. k. testamente.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Berezina och ankom i slutet af juni till byn Holofsin. Här fans en rysk här på 35,000 man under Mentschikoff, och då endast
13,000 man af svenska hären hunnit anlända, beslöt Karl att angripa ryssarne. Själf anförde han fotfolket och Rehnsköld rytteriet, och genom utomordentlig tapperhet slogo de nu ena flygeln af ryska hären, under det den andra af ett träsk hindrades att deltaga i striden; ryssarnes förlust var betydlig, och hela hären tog strax till flykten (den 4 juli 1708).
Slaget vid Holofsin, som Karl ansåg såsom kronan bland alla sina krigiska bedrifter och som var hans sista seger, blef emellertid utan all betydelse för krigets fortsatta gång — utom på så vis, att Karl stärktes i sitt öfvermod och Peter blef allt klokare.
Karl fortsatte omedelbart därpå tåget till Mohilev och stan-; nade där en hel månad i afvaktan på Lewenhaupts ankomst. Under tiden sände Mazeppa sin hemlige agent, den bulgariske biskopen, för att påskynda Karls marsch till Ukraina, ty dröjde svenskarne, så skulle kosackerna ansluta sig till ryssarne. Generalkvartermästarenj Gyllenkrook och Piper rådde konungen att ej tåga till Ukraina, utan att i stället gå till Vitebsk för att invänta Lewenhaupt; Rehnsköld och Meyerfeldt, de förres motståndare, yrkade åter på tåget till Ukraina och uttalade sig ringaktande om de ryska trupperna. Karls mening var ock densamma och han fattade nu det olyckliga beslutet att aftåga, innan Lewenhaupt hunnit förena sig med honom. Skulle någon ha kunnat rädda svenskarnes ställning, borde det möjligen varit denne fältherre, den utmärktaste, vid sidan af Stenbock, af Karls generaler. Föreningen med hans här var desto nödvändigare, som Lewenhaupt förde med sig ofantliga förråder af vapen och lifsmedel, hvilka voro alldeles nödvändiga i de nya-krigs-trakterna, ödelagda som de blefvo af ryssarne för att ej kunna vara svenskarne till gagn.
Då alla lifsmedel i trakten kring Mohilew voro slut, tågade Karl vidare i sydlig riktning och öfvergick Dniepr; han väntade väl på Lewenhaupt en veckas tid i midten af augusti, men därpå begaf han sig åter i väg. Ständiga träffningar egde rum med tsaren; förtrupper, som noga följde svenskarnes rörelser och brände alla städer och byar i deras väg. De trakter, som genomtågades, hade genom ihållande regn blifvit sumpiga, hvarför tåget gick långsamt \ och ofta måste af brytas; för att lifnära sig hade svenskarne ofta ej annat att tillgå än den växande säden, som afmäjades och krossades på handkvarnar. Vid flere ställen hade tsaren intagit skyddade ställningar och hans taktik var tillsvidare att ej inlåta sig med svenskarne i någon större strid, men ständigt kringsvärma dem med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
