Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Peter d. store och hans eröfringspolitik. Ryssland för öfvervikten i östra Europa. Karl XII:s krig med Peter d. store och August II. Östersjöprovinserna komma under Ryssland. Finland eröfras och ödelägges af ryssarne. Peter d. stores s. k. testamente.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en längre tid upplöst, men senare återupprättats, och för
krigsoro-ligheten 1699 förlagts till Pernau, försvann 1710, då ryssarne intogo
denna stad. Professorerna flydde, medtagande böckerne och de
vetenskapliga samlingarne, till Sverge vid fiendens annalkande. Fastän
Peter lofvat att återupprätta universitetet, blef däraf intet, och under
hela 18:de århundradet förblefvo Östersjöprovinserna utan universitet.
Den bildning, som det svenska väldet här spridt, gick snart
tillbaka under det ryska herraväldet, som ock medförde folkets
för-slafvande.
Det år 1802 inrättade universitetet i Dorpat, numera kalladt
Jurjew efter en Rurikovitsch, som där skall ha anlagt en borg,
är numera fullständigt ryskt och har Östersjöprovinsernas
tvångs-förryskning till sitt egentliga mål.
Finland, som genom flere missväxtår ytterligt utarmats och på
grund af en ofantlig brist i budgeten erbarmligt utpressades af
ämbetsmännen för att dessa skulle kunna lefva, blef snart ett lätt byte för
Peter. H. H. von Liewen sändes af svenska rådet som biträde åt
generalguvernören Lybecker, men det var för sent. Viborg
inneslöts 1710 af ryssarne, och svenska flottan kunde ej mera lämna
de belägrade någon hjälp, hvadan staden snart nödgades kapitulera.
Finlands enda starka skyddsvärn under fyra århundraden var
sålunda förloradt och hade förbytts till ett bålvärk för Peters nya
hufvudstad.
Brytande kapitulationsvilkoren, lät tsaren bortföra hela
besättningen, 4,000 man, i fångenskap till Ryssland. Stadens invånare
tvungos att svära trohetsed åt tsaren, och man kunde af allt se,
att denne beslutat taga fast fot i Finland. Å många orter hade
invånarne blifvit så uttröttade af kriget, att de tyckte det vore
tem-ligen likgiltigt, under hvilken spira de skulle lyda. Af Viborgs
besättning öfvergingo omkring 500 man till rysk krigstjänst.
Kexholms fästning kapitulerade ej långt efteråt, och därmed
gick hela Ladogakusten förlorad; i öfre Karelen började man redan
1710 att på presternas uppmaning svära tsaren trohetsed.
Svenska rådet ville nu vidtaga värksammare åtgärder till landets
försvar, afsatte Lybecker och gjorde K. Nieroth till Finlands
generalguvernör. Men denne medförde blott ett kompani dragoner och
fick svenska flottan till Finska viken; för fäderneslandets försvar
måste finnarne i öfrigt själfva sörja. Hela den krigsstyrka, som
Nieroth slutligen fick till stånd, uppgick blott till 8,000 man, och
sedan denna 1711 förstärkts med K. Armfelts afdelning i Savolaks,
ville man söka återtaga Viborg. Förgäfves likvisst; efter ett par
månader nödgades Nieroth draga sig tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
