Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Peter d. store och hans eröfringspolitik. Ryssland för öfvervikten i östra Europa. Karl XII:s krig med Peter d. store och August II. Östersjöprovinserna komma under Ryssland. Finland eröfras och ödelägges af ryssarne. Peter d. stores s. k. testamente.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undandrogo sig krigstjänsten genom att rymma eller gömma sig
undan; andra stympade sina lemmar eller skaffade sig bensår.
Sista man till soldat, sista kon till proviant och sista myntet
till krigskassan, det var den s. k. "hjältekungens" sista lag för
Sverge. Det var som om han velat göra förintelsen fullständig.
Om det bedröfliga tillståndet i Sverge hösten 1718 skref
själfva Görtz till Mullern: knappt tredjedelen af landet var under
odling; det öfriga var antingen öde eller kunde ej tillbörligen
brukas af brist på folk och dragare. Bärgvärken voro afstannade;
fiskerierna lågo nere. — — Detta kan icke gå längre än högst till
detta ärs slut, och vi skola endast af denna orsak förfalla i den
största förvirring, som man någonsin sett i ett land, så vida vi ej
under tiden finna utväg att blifva kvitt någon af våra fiender".
Allmänna meningen i Sverge var under Karls sista år afgjordt
mot honom; hans nya krigsföretag ökade oron till den grad, att
mången blott i en statshvälfning såg Sverges räddning. Lofkväden
af fantaster och lycksökare på den tiden kunna ej jäfva detta
tänkesätt bland folket och nationens ledande män.
Från predikstolarne hördes stundom halft upproriska tal; från
bönderna ej blott jämrande klagan, utan ock upproriskt knot, och
från hären klander öfver ändamålslösa infall i Norge.
En Niehenck anmälde hösten 1718, huru han med egna öron
hört folk i Göteborg önska, att den första kula, som af skötes i Norge,
måtte träffa konungen!
Rådsprotokoll samt bref till E. Benzelius m. fl. upplysa om
dessa uttalanden.
Franska sändebudet Campredon skref 1716 och 1717 bl. a:
"Själfva folket tror, att lyckan öfvergifvit konungen, och det önskar
af sådan orsak snar förändring på ett eller annat sätt. De stora i
landet hysa tänkesätt af samma art och hoppas på en allmän
stats-hvälfning".
Sverge hade fortfarande inga bundsförvandter, då det norska
fälttåget 1718 beslöts af Karl. Görtz spådde dock den lyckligaste
framgång; men guvernören i Skåne, Gyllenstjerna, afrådde
fälttåget och bad kungen ej sätta för mycken tillit till Görtz’ mening.
Hvad krigsbefälet och statsmännen eljest tänkte om kriget, är föga
kändt, då de ej kunde yttra sig fritt därom.
Man hade lagt märke till, att Görtz mer och mer sökt att till
öfverstar, landshöfdingar och ordningsmän få utnämnda, sådana
personer, som i det afgörande ögonblicket skulle gå honom och det
holsteinska partiet tillhanda, och han säges ha haft en stor summa
pengar i beredskap att användas för sitt mål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
