Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Peter d. store och hans eröfringspolitik. Ryssland för öfvervikten i östra Europa. Karl XII:s krig med Peter d. store och August II. Östersjöprovinserna komma under Ryssland. Finland eröfras och ödelägges af ryssarne. Peter d. stores s. k. testamente.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
valet af en kung, som skulle bli Rysslands fullmäktige, och att sedan
bemäktiga sig en del af landet. Men på grund af min ungdom
fäste man sig ej vid mig, och nu (1778) se vi, huru ödesdiger för
Frankrikes intressen denna försummelse varit."
Gaillardet tilläde (1876): "Med dessa äktå dokument för ögo-
nen, som funnits i tryck sedan 1760 och 1779, hvad betyda den
förskräcklige hr Ivan Golovins försäkringar (i Moskvas Gazette)
och historien om det bedrägeri Napoleon skulle ha begått 1811?
Chevalier D’Eon dog 1810, och den sannolika förklaringen af
testamentet, som sett dagen 1811, är, att en afskrift däraf funnits bland
hans papper vid hans död.*)
Att Peter den store ej i något "testamente" talat om
arfsfölj-den till sin tron, vore enligt Waliszewski ett "moraliskt bevis», att
"testamentet" i fråga ej kunde vara af Peter. Detta resonnemang
är emellertid betydelselöst, då aktstycket af chevalier D’Eon och
Lesur aldrig kallats "testamente" — en benämning, som gifvits det
af andra — utan en “plan att tillförsäkra Ryssland supremati i
Europa" samt “résumé af hemliga anteckningar i ryska herskarnes
privat-arkiv".
Det torde förtjäna framhållas, att Lesur, som af Talleyrand
blef anstäld i utrikesdepartementet, där han tjänstgjorde som
histo-riograf, var en framstående skrifställare och blef särskildt berömd för
sin väl redigerade "Annuaire historique politique". Man har svårt
att antaga, att han skulle hafva infört ifrågavarande aktstycke i
of-vannämnda bok, om han ej funnit goda skäl, att det hade grund i
verkligheten. Lesur dog 1849, och ingen synes ha bestridt
aktstyckets äkthet under hans lifstid — så mycket mindre som
Gaillardet under tiden äfven offentliggjorde det.
Peter den store utfärdade ej långt efter slaget vid Pultava en
proklamation, däri han kallade sig de kristna slavernas beskyddare.
Vi ha att däri se början till den i "planen" antydda ryska
pansla-vismen, som ju blott varit en politisk fiktion i eröfringens tjänst.
"Ryssland skulle vid sig binda och kring sig förena alla greker"
(eller grekisk-ortodoxa), står det i § 12; och denna tanke var
förvisso Peters, liksom ock alla de öfriga paragrafernas bestämmelser:
Polens och Turkiets delning, herraväldet öfver Svarta hafvet,
Sver-ges stympning m. m.
Visst är, att Rysslands politik allt sedan Peters tid troget sökt
genomföra hans plan, som än i våra dagar har den största betydelse.
*) Se The Gentlemans Magazine, vol. CCXI N:r 1754, samt The true
story of the Chevalier D’Eon af E. A. Visetilly, London, 1895.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
