Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Ryssland under 70 år styrdt af tsarinnor och deras älskare. Katarina I. Anna Ivanovna. Elisabet och hennes krig med Fredrik d. store. Peter III. En mörderska på tronen: Katarina II och hennes regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De ledande inom Höga hemliga rådet beslöto nu att, mot
med-gifvande af vissa privilegier åt adeln och en aristokratisk
konstitution, erbjuda tronen åt Peter I:s brors, Ivan V:s dotter Anna
Ivanovna, änkehärtiginna af Kurland, med förbigående af Peters dotter
Elisabet. Anna förklarade sig villig att gå in därpå, men snart
visade det sig, att inskränkningen i herskaremakten väckt allmänt
missnöje, och häraf begagnade hon sig för att (i februari 1731)
med stöd af ett stort parti senatorer, prester m. fl. återinföra
enväldet. Hon flyttade ock hofvet tillbaka till Petersburg. Adelns
försök att införa en oligarki bestraffade Anna genom att förvisa
somliga till Sibirien och aflifva andra, såsom marskalkame
Dolgo-ruki och Galitsin.
Anna var kraftfull och storväxt — ett hufvud längre än
flertalet män — hänsynslös och grym; och misstrogen mot ryssarne
efter adelns tilltag 1730, omgaf hon sig med tyskar samt lät sin
älskare, den råe kurländaren E. Biren, hvars farfar varit stalldräng,
få högsta makten vid sin sida. Upphöjd till härtig af Kurland och
förste minister, utöfvade Biren ett det mest despotiska och orättvisa
herravälde och ådagalade en sådan roflystnad, att han blef allmänt förhatad.
Jämte Biren voro tyskarne generalerna Mönnich och
Oster-mann de, som främst skötte regeringen på Annas tid, och man kan
säga, att tyskarne nu voro herrar i Ryssland liksom förr mongolerna.
Den nya styrelsen var obeveklig mot ryssarne, som behandlades
med ringaktning och på det mest godtyckliga vis. Den råa och
ödslande tsarinnan litade endast på gardena och hon fördubblade
de utländska officerarnes antal. Yttringar af missnöje bland
gam-malryssarne hade till följd, att desse i tusental — utan egentlig
ran-sakning och ofta blott på grund af misstanke — afrättades eller förvistes.
Hemliga kansliet — en fortsättning af Peter d. stores
"hemliga departement" — inrättades och blef under Anna och följande
tsarinnor en fruktansvärd inkvisitionsdomstol, hvars godtyckliga s. k.
domar läto envåldsmaktens motståndare försvinna och pinas till döds
under den rysligaste tortyr. Munnichs tortyrkammare i
Peter-Pauls-fästningen fyllde ock hela Europa med fasa.*)
*) Knut-straffet är en den förfärligaste tortyr. »Knuten» består af ett
handtag och en snärt af läder med skarpa kanter, som vid bödelns slag
— därvid han använder all sin kraft — skära genom offrets hud intill benet.
Bödelns »skicklighet* består i att så väl måtta slagen, att de blödande
strimmorna i huden komma tätt intill hvarandra och ej lämna en tum af huden
orörd. Hundra slag är detsamma som lifvets förlust, och i allmänhet
förlora offren medvetandet efter 10 eller 15 slag. I ryska tortyrkammaren har
knuten vanligtvis förenats med offrets upphängning i de förut bakbundna
händerna, därvid slitningen i axellederna eller vrickningen af desamma framkallar
oerhörda smärtor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
