Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Ryssland under 70 år styrdt af tsarinnor och deras älskare. Katarina I. Anna Ivanovna. Elisabet och hennes krig med Fredrik d. store. Peter III. En mörderska på tronen: Katarina II och hennes regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom de i Polen varande ryska trupperna. Katarina blef underrättad
därom och bemödade sig på allt sätt att vinna Radzivill. Då
han varit chef för Bar-konfederationen, hade alla hans egendomar
blifvit konfiskerade, så att han för existensen blef nödsakad att sälja
sina juveler och andra dyrbarheter. Hvad han härför erhöll räckte
ej länge, hvarför han måste begifva sig till Polen för att uppsöka
nya tillgångar. Han lämnade då den unga prinsessan kvar, endast
med en guvernant och i ganska knappa omständigheter. Vid
återkomsten till sitt fädernesland fick han genast anbud att tillträda
sina egendomar, om han ville återföra sin pupill till Ryssland.
Han vägrade att gå in härpå, men hade den svagheten att lofva
öfvergifva Elisabets dotter, mot hvilket löfte Katarina gaf honom tillgift.
Alexei Orlov hade vid denna tid rest till Livorno för att där
mottaga öfverbefälet öfver ryska flottan, som skulle angripa
Grekland, och han hade ock mottagit uppdraget att i Livorno lägga
snaror för prinsessan Tarrakanov och återföra henne till Ryssland.
Som medhjälpare använde han därvid den italienske sjöröfvaren,
sedan ryske amiralen J. Ribas, som begaf sig till Rom och där
besökte prinsessan och lämnade henne behöfligt understöd.
Sedan han tyckt sig ha vunnit hennes förtroende, sade han
rent ut, att han af grefve Alexei Orlov fått i uppdrag att tillbjuda
Elisabets dotter ryska tronen, då ryssarne voro missnöjda med
Katarina, att Orlov ej kunde förlåta hennes otacksamhet och tyranni
och att, om prinsessan ville mottaga dennes tjänst och skänka honom
sin hand, skulle den tronrevolution, som han förberedt, snart
genomföras.
Då Orlov kort därpå själf kom till Rom, blef han af prinsessan
Tarrakanov mottagen som en välgörare, och fastän några vänner
varnat henne, förstod den samvetslöse Orlov att genom låtsad kärlek
vinna henne, så att hon samtyckte att gifva honom sin hand.
Låtsande sig önska, att vigsel-ceremonien skulle ske efter
grekiska kyrkans ritual, utklädde Orlov nu några andra skälmar, den
ene till prest och den andre till notarie, hvarpå vigseln förrättades
och bevittnades.
Då Orlov därefter skulle begifva sig till ryska flottan i Livorno.
erbjöd han prinsessan att följa med, och efter några dagars nöjen
och förströelser i Livorno begärde hon själfmant att få besöka
flottan.
Då hon anländt till chefsskeppet, nedhissades en präktig
karmstol, i hvilken hon sedan lyftades ombord. Knappast hade hon satt
sin fot på däcket, förrän hennes händer belädes med bojor. Hon
anropade förgäfves Orlovs medlidande och kallade honom ännu sin
gemål; hon kastade sig för hans fotter och fuktade dem med sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
