Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Ryssland under 70 år styrdt af tsarinnor och deras älskare. Katarina I. Anna Ivanovna. Elisabet och hennes krig med Fredrik d. store. Peter III. En mörderska på tronen: Katarina II och hennes regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
general eller guvernör eller departementchef var despot i sin krets.
Värdigheter, rättvisa och strafflöshet såldes på auktion. Ett litet antal
oligarker under tsarinnans älskares beskydd delade Ryssland sig
emellan, plundrade finanserna och tillät deras plundring samt tvistade
om rofvet efter olyckliga offer. Man såg.deras sämsta betjäning,
till och med deras trälar på kort tid komma till höga sysslor och
betydlig förmögenhet.
De stora tjufvarna delade med de små och voro deras
med-brottslingar. En minister visste någorlunda hvad hvar och en af
hans underskrifter inbragte åt hans sekreterare, och en öfverste
skämdes ej att tala vid generalen om den vinst han hade på
indragningar för soldaten.
Vissa ministrar, såsom Panin och Potemkin, hade mycken
duglighet och dessutom kunskaper och fosterlandskänsla. Men i
allmänhet var ingenting så smått, som de store under de sista åren
af Katarinas regering. De saknade kunskaper, sammanhängande
politiskil afsikter, upphöjdhet och redlighet.
De fleste ämbetsmän hade uppkommji ^r stoftet, för att så säga.
Dessa nykläckta furstar och grefvar, alla dessa nykomlingar
voro lika många uthungrade iglar, som måste mättas af statens blod
och folkets svett. Ett ständigt ombyte af gunstlingar och människor,
hvilka riktade sig och bortförde rofvet, skulle ha ruinerat alla andra
länder än Ryssland.
I början var det Katarinas politik, men till slut hennes svaghet,
som var orsaken till den invärtes slappheten och oordningen i
hennes styrelse. Förnämsta driffjädern låg dock i nationens och i
synnerhet hofvets förskämda seder och karakter. Hur skulle en kvinna
kunnat utföra hvad Peter d. stores käpp och bödelsyxa ej förmått?
Såsom våldsinkräkterska af en tron, som hon önskade behålla, var
hon nödsakad att smickra sina medbrottslingar. De hade köpt sig
strafflöshet genom sina brott. Främling i det rike hon styrde,
sökte hon på allt sätt att införlifva sig med nationen, ända till att
smickra dess fördomar.
Genom energiska regeringshandlingar och utsträckning af
Rysslands välde bragte Katarina under 372 årtionden ryssarne att glömma
det brott, hvarigenom hon blef Rysslands själfherskarinna.
Peter d. store hade skapat den Heliga Synoden af biskopar för
att genom dem desto lättare kunna styra sitt rike efter behag.
Katarina gick än längre i att ställa denna kyrkliga myndighet under
staten; hon konfiskerade det mesta af kyrkans egendom och
inrättade ett kontrollsystem öfver presterskapet, som än mer gjorde
kyrkans tjänare till statsämbetsmän och regeringsvärktyg för alla
politiska ändamål. Tronen och altaret sammanbundos sålunda än mer af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
