Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Polens delningar. Ryska våldet. August III. Stanislaus August. Katarina II:s, Fredrik d. stores och Maria Teresias röfvarpolitik. Polens första delning. Polens pånyttfödelse. Konstitutionen 1791. Polens andra delning. Polackernas resning; Kosciuszko.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att han haft Katarinas befallning att massakrera Varschaus
befolkning, och om tsarinnan har ock berättats, att hon vid underrättelsen
om segern vid Maciejovice sagt ett par hofmän, som spelade schack:
«medan ni spelen schack, roar jag mig med att slå ihjäl polacker«/
Bestänkt med blod tågade Suvarov efter Pragas fall in i
Var-schau, som kapitulerade, och från detta ögonblick var allt vidare
motstånd omöjligt. Några i trakten stående polska trupper
nedlade vapnen.
Suvarov vägrade att underhandla med I. Potocki och de andra
medlemmarne af den provisoriska regeringen, och därpå utnämndes
Repnin till generalguvernör öfver de inkräktade provisema.
Stanislaus August sändes till Grodno att där tillsvidare lefva
i fångenskap af en pension, som Katarina nådigt skänkte honom.
Kollontaj och Zajonczek, som räddat sig på österrikiskt
område, blefvo där arresterade. Kosciuszko, I. Potocki, Kapustas,
Niemcevicz m. fl. fördes till Petersburg och inneslötos i mörka
fängelser. Niemcevicz kunde Katarina så mycket mindre förlåta, som
han skrifvit satiriska verser om henne.
Kosciuszko frigafs ej ur sitt fängelse, förrän Katarina aflidit i
november 1796. Tsar Paul besökte honom personligen i fängelset
för att gifva honom friheten. Han såg då hjälten i ett ytterst
nedsatt tillstånd, då blödningen ur såret ännu ej upphört; ena benet
kunde han ej röra, själsförmögenheterna voro nästan förlamade, och
han var mycket nervös och ängslig samt trodde sig omgifven af spioner.
Paul erbjöd Kosciuszko ett öfverbefäl öfver ryska härar i kriget med
Frankrike, men han afslog detta. Tsaren gaf honom vid af resan
från Peterburgen ansenlig summa, men då han kommit öfver ryska
gränsen, återsände han den med ett värdigt tacksamhetsbref. *) Sedan
han lefvat en tid i England och Amerika, bosatte han sig i
Frankrike i närheten af Fontainebleau, lefvande på en pension, som han
erhållit af Förenta staterna för sina forna militära tjänster. Här
bodde han hos en vän f. d. schweiziska sändebudet Zeltner och
förde, klen som han var, ett tillbakadraget lif, egnande sig åt studier
och välgörenhet. Efter 1814 flyttade han med Zeltners familj till
Solothurn i Schweiz, där han afled 1817. Mot slutet af sin lefnad
föll han i djupt svårmod; han hade ej själsstyrka att återse sitt
fädernesland i dess dåvarande skick och trycktes af sin frivilliga
landsflykt, som skulle låta honom dö i främmande land.
*) Det första land Kosciuszko besökte, sedan han lämnat Petersburg,
var Sverge. Han tog nämligen vägen öfver Stockholm, där han uppehöll
sig någon tid och bodde på »franska värdshuset» vid Regeringsgatan. Han
mottog besök af många svenskar och låg på grund af sina sår och krämpor
utsträckt på en madrass på golfvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
