Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Ryssland och Sverge 1719—96. Rysslands krig och härjningar i Sverge 1719—21. Elisabets stfimplingar mot Sverge. Kriget 1741—43. Adolf Fredrik. Katarina II:s stämp-lingar. Försök att lösslita Finland; förrädarne, Anjalaförbundet. Gustaf III och ryska kriget 1788-90. Gustaf IV Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löst in i partistriderna och bistodo Mössorna, som dessvärre voro
allt för villiga att begagna detta biträde. Partihatet hade numera
kväft hvarje betänklighet å deras sida att förbinda sig med
Ryssland samt begagna så väl ryska som engelska pengar för att befordra
sina partisyften.
Mössorna påstodo, att Hattarne förberedde ett nytt krig i
förbindelse med Preussen och Frankrike, att de ville göra Adolf
Fredrik enväldig och möjligen tvinga kung Fredrik att afsäga sig
regeringen.
Hattarne slöto sig liksom Adolf Fredrik till Frankrike såsom
Sverges uppriktige vän. Härifrån sändes pengar för att vinna
röster för det franska partiet.
Hattarna sökte ock göra troligt, att Mössorna ville utesluta
Adolf Fredrik från tronföljden och öfverflytta den på den ryske
storfursten eller på en engelsk prins, härtigen.af Cumberland, samt
att de ville göra Sverge helt och hållet beroende af Ryssland.
Sverges ställning var vid denna tid allt annat än trygg.
För-svarsvärket var i förfall och penningetillgången ytterst knapp, ryska
trupper samlades vid finska gränsen och ryske ministern i
Stockholm förde ett allt hotfullare språk. Sekreta utskottet gjorde
emellertid sitt bästa; kanoner, handvapen och beklädnad för den finska
hären anskaffades, och åtgärder vidtogos för att göra den fulltalig.
Ryske ministerns fordringar afvisades, och dennes öfvermodiga
uppträdande gagnade Hattarne i hög grad, då de patriotiskt sinnade
bland folket grepos af harm däröfver, och t. o. m. många bland
Mössorna funno denne beskyddare allt för närgången.
Men Korff fortsatte med sitt öfvermod och öfverlämnade
nya förmanings- och hotelsebref från Elisabet till både kungen och
kronprinsen.
Han uppträdde ej blott som rysk minister, utan ock som svensk
partichef och vädjade öppet till nationen, framhållande hurusom dess
frihet vore i fara. Slutligen uppläste Korff i en audiens hos Adolf
Fredrik en lång förklaring från Elisabet, däri denne varnades för
Tessin och hans anhängare och hotades med, att om han ej skiljde
sig från dem, "så skulle käjsarinnan se sig nödsakad att helt och
hållet göra slut på sina kärleksfulla bemödanden för hans kongl.
höghet".
Adolf Fredrik ansåg med skäl denna förklaring kränka svenska
regeringens värdighet och anmälde förhållandet för rådet och sekreta
utskottet.
Elisabets förklaring väckte allmän förtrytelse hos Mössorna icke
mindre än hos Hattarne, och på förslag af A. J. von Höpken
(kort därpå riksråd) afgåfvo ständerna en nationell förklaring, däri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
