Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Ryssland och Sverge 1719—96. Rysslands krig och härjningar i Sverge 1719—21. Elisabets stfimplingar mot Sverge. Kriget 1741—43. Adolf Fredrik. Katarina II:s stämp-lingar. Försök att lösslita Finland; förrädarne, Anjalaförbundet. Gustaf III och ryska kriget 1788-90. Gustaf IV Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryska regeringen sammandrog trupper vid finska gränsen —
under förevändning att man väntade anfall af Sverge — och danska
regeringen rustade såväl i Köpenhamn som i Norge för att vara
färdig till anfall på Sverge, när Ryssland gaf en vink därom.
Sverge fick nu stöd af såväl England som Frankrike, hvilka
hade samma intresse att motarbeta Rysslands och Preussens planer
i Sverge och Polen. Engelska regeringen gjorde hos ryska och
preussiska hofven allvarliga föreställningar mot anfall på Sverge, och
franske utrikesministern härtigen af Aiouillon försäkrade Gustaf,
att han i Frankrikes kung hade den pålitligaste bundsförvandt.
Utan tvekan visade Gustaf, att han ernade trotsa den hotande
faran. Han skref till Fredrik II ett värdigt bref, däri han förklarade
sig ej vilja afstå från sin politik, och hans utmärkte utrikesminister
Ulrik Scheffer uppsatte en vederläggning af Rysslands och
Preussens antagna rätt att föreskrifva ett själfständigt land lagar, hvilken
Ulrika Eleonora använde i ett af sina bref till brodern.
Gustaf sökte att blidka Katarina på allt sätt och få henne att inse,
hurusom revolutionen skulle befordra freden, och han förklarade
sin önskan att snart få göra henne ett besök i Petersburg.
Då danska regeringen fortsatte rustningarna i Norge, lät Gustaf
sammandraga trupper i Sverges västliga provinser; men då han
efter gjord framställning i fredligt syfte fick regeringens försäkran
om, att rustningarna endast gällt själfförsvar och att fredens
bevarande lifligt önskades, hemkallades trupperna igen.
Katarina hade under tiden gifvit befallning om att sända 20,000
man till finska gränsen och visade sin harm äfvenledes genom att
vägra mottaga grefve Posse såsom utomordentligt sändebud från
Gustaf. Dessutom sökte hon ånyo att uppegga England mot Sverge.
Ostermann intrigerade för att få en resning i Stockholm till stånd,
och härom skref härtig Karl till Gustaf, att "här och där äro
klubbar, hvarest i hemlighet utdelas pengar" och att det fans missnöjda,
som "uppeggades af främmande ministrar11.
De ryska rustningarna blefvo än mera hotfulla i början af 1773,
då allt flere regementen sammandrogos till finska gränsen och en
galerflotta sades vara beordrad att företaga en landstigning i Sverge.
Från Danmark meddelade svenska sändebudet, att en stor flotta
där utrustades och att detta skedde på Rysslands uppmaning.
Danmark och Ryssland hade afgifvit sina försäkringar om
vänskap och fred blott för att insöfva Sverge i säkerhet och emedan
de ej ännu voro beredda att afkasta masken. Detta framgår bl. a.
af numera kända depescher och instruktioner från ryska och danska
utrikesministrarne och sändebuden. Sålunda gaf Panin den
instruktionen till Ostermann, att han skulle skaffa sig svenska medhjälpare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
