Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Ryssland och Sverge 1719—96. Rysslands krig och härjningar i Sverge 1719—21. Elisabets stfimplingar mot Sverge. Kriget 1741—43. Adolf Fredrik. Katarina II:s stämp-lingar. Försök att lösslita Finland; förrädarne, Anjalaförbundet. Gustaf III och ryska kriget 1788-90. Gustaf IV Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Iständigt sökt att underhålla split mellan de skandinaviska folken för [att hindra deras sammanslutning.
Att upprätthålla förbund med Danmark har alltid varit en hörn-I sten i den ryska politiken, och därför blef det omsider Gustaf III:s politik att söka bryta det 1773 ingångna förbundet. Genom det-| samma ville Ryssland och Danmark alltjämt hålla Sverge i osjälf-Iständighet och Gustafs politik betingades därför af Sverges ära lik-jsom ock af kungens egen själfkänsla. Gustaf hade ett synnerligen I godt minne, bättre än de flesta af oppositionsmännen. Han såg | den ryska politiken i stort och kände den i grund och botten. Hans ■statskupp 1772 var ju riktad främst mot Ryssland, hvars minister i Stockholm då ledde det herskande mösspartiet; han hade vuxit upp under de ständiga ryska intrigerna vid riksdagen och hofvet, kunde
Efter 1786 års riksdag ändrade Gustaf alldeles sin politik gent-lemot Danmark, sedan han förnummit huru stark den af Ryssland | uppmuntrade oppositionen var. Han ledde nu själf utrikespolitiken, K fast Joh. Gabr. Oxenstjerna förordnats som kanslipresident. Re-1 dan sommaren 1786 närmade han sig Danmark och lät då svenska I ambassadören i Köpenhamn J. V. Sprengtporten tala med utrikes-I ministern Bernstorff om behofvet af enighet mellan Sverge och Danmark för att upprätthålla sin själfständighet gentemot mäktiga bundsförvandter o. s. v. Danske bronprinsen Fredrik, som före-I stod regeringen under Kristian VII:s sinnessjukdom, aflade kort därpå I ett besök hos Gustaf under hans vistelse vid det i Skåne samman-I dragna öfningslägret, och kungen gjorde strax efteråt ett besök hos Idanska kungafamiljen på Marienlyst. Gustaf vände sig ock till Tur-[ kiet för att oroa Ryssland. I början af 1787 gaf han — liksom 1 1783 — svenska sändebudet i Konstantinopel, Heidenstam, order
■ att egga Porten till anfall på Ryssland och motsätta sig dess an-I språk, hvarvid han jämväl fick i uppdrag att erbjuda en s. k. de-Jmonstration från svensk sida mot ersättning af turkiska subsidier. I Porten gjorde emellertid krigsförklaring mot Ryssland till vilkor för
■ subsidiers utbetalande och erinrade, att Sverge enligt 1739 års trak-| tat med Turkiet ej kunde bibehålla neutraliteten.
Då Ryssland ej samtyckte till Turkiets ultimatum, förklarade I emellertid detta land krig i augusti 1787.
I ej glömma allt mot Sverges själfständighet riktadt ryskt försåt, Elitbets manifest till Finlands folk, det förnärmande ständiga åbero-I pandet af sjunde artikeln i Nystad-fördraget m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
