Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Ryssland och Sverge 1719—96. Rysslands krig och härjningar i Sverge 1719—21. Elisabets stfimplingar mot Sverge. Kriget 1741—43. Adolf Fredrik. Katarina II:s stämp-lingar. Försök att lösslita Finland; förrädarne, Anjalaförbundet. Gustaf III och ryska kriget 1788-90. Gustaf IV Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nas som förrädare, men att K. M:t “icke är mer än andra
människor fritagen från den olyckan att kunna villas och föras bakom
ljuset af falskeligen förebragta angifvelser“[1].
I spetsen för oppositionen, eller "patrioterna", stodo Axel v.
Fersen, som dock ej gillade förräderiet i hären och manade till
foglighet, samt F. Horn, baron K. de Geer, hvilken var starkt
misstänkt för förbindelse med Razumovski, baron A. L. Stjerneld m. fl.
Jämte dem utgjorde flertalet å riddarhuset Gustafs motståndare och
ansågs bland allmänheten som ryssvänner. Flertalet inom preste-,
borgare- och bondestånden stod emellertid på kungens sida, och
han såg därför en möjlighet att nu mot adeln använda den af
densamma 1786 framkallade bestämmelsen, att tre stånds beslut skulle
utgöra rikets ständers. Den ansågs då som en inskränkning i
kungens myndighet; nu blef den ett medel att öka densamma, och
drif-ven af såväl sin mot oppositionen retade sinnesstämning som af sin
patriotiska öfvertygelse genomdref Gustaf — såsom en utländsk
historiker skrifvit — "en militärdiktatur, som motsvarade landets
natio-nela intressen". Flere samtal med kungen under 1789 års riksdag,
som Adlerbeth återgifvit, lämna det intryck, att Gustafs åtgärder
varit nödtvungna, om ock oppositionens varit formellt riktiga.
Adelns flertal på riddarhuset uppträdde strax utmanande mot
kungen genom dess mot hans befallning fattade olagliga beslut
om särskild instruktion för hemliga utskottet. Frågan härom föll i
de tre öfriga stånden, hvilka ock beslöto en tacksägelseadress till
kungen för hans visa anstalter till rikets försvar, som sålunda
innebar ett gillande af kriget och omöjliggjorde "patrioternas"
tilläm-nade erinringar rörande dess olaglighet.
Ett enskildt samtal, som Gustaf hade med Fersen, öfvertygade
honom om, att en öppen brytning med adeln var oundviklig. Den
egde ock rum då han den 17 febr. å rikssalen inför ständerna höll
ett ljungande strafftal till adeln för att den genom tidsutdräkt vid
viktiga beslut gynnat fienden, i frihetens namn utöfvat enskild
ärelystnad, i riddarhuset tillåtit förklenliga och brottsliga tal mot
kungens höghet och framtvingat olagliga beslut o. s. v., hvarpå han
befalde adeln att aflägsna sig och lofvade de tre öfriga stånden
åtskilliga privilegier och gaf dem del af sitt förslag till den s. Y.
förenings- och säkerhetsakten, utgörande en väsentligen ny regeringsform.
I sitt samtal med kungen skall Fersen ha sagt: "Jag ville, men
kan icke upphöra med min spelande roll; min heder och min
ambition förbjuda mig det. Men jag inser, att det för Ed. Maj:t icke
finnes annat val än att segra eller stupa. Jag föreslår därför, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
