Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Ryssland och Sverge 1719—96. Rysslands krig och härjningar i Sverge 1719—21. Elisabets stfimplingar mot Sverge. Kriget 1741—43. Adolf Fredrik. Katarina II:s stämp-lingar. Försök att lösslita Finland; förrädarne, Anjalaförbundet. Gustaf III och ryska kriget 1788-90. Gustaf IV Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förening med de nya europeiska förhållandena: franska revolutionen
och Polens pånyttfödelse ha lättat fredsunderhandlingarnas bedrifvande.
Katarina hade alltsedan Gustaf III börjat kriget 1788 hyst den
starkaste förbittring mot honom och gifvit den luft i ständiga utfall
och smädelser; hon framstälde honom som en narr och en galning
och alla hennes tankar hade till mål att skada honom med alla
upptänkliga medel. Hon företog sig därför bl. a. att i karrikatyr
framställa Gustaf på scenen och skref operan En stackars hjälte
(Gore-Bagatyrj’), som många gånger uppfördes inför hennes hof å
eremi-tagets och Tsarskoje-Selos teater. Franska sändebudet i Petersburg,
Ségur, som omtalat pjäsen i sina memoarer, fann den högst
skandalös och blygdes däröfver å käjsarinnans vägnar. Själf anmärkte
Katarina med nöje, "att storfurstarne sjunga hela operan". Gustaf
III var här framstäld som en storskrytande, ynklig prins, den där
sökte äfventyr och ur en gammal arsenal utvalt åt sig en gammal
ryktbar hjältes rustning. Kasken var dock för stor och nedföll ända
till hans mage och stöflorna räckte upp till midjan, hvarför man
blott såg ett hufvud och två ben, men alls ingen kropp.
Hur litet Katarinas begabberi med Gustaf för modlöshet och
feghet stämde öfverens med värkligheten och blef en klen tröst för
henne, visade kungen ofta, då han både vid politiska hvälfningar
och på slagfältet ådagalade fullständig kallblodighet, förakt för faran
och värkligt hjältemod, eller motsatsen till hufvudpersonen i "En
stackars hjälte".
Efter krigets slut skref emellertid Katarina till Gustaf, att
numera skulle intet hindra vänskapens och endräktens bibehållande
dem emellan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
