Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Ryssland och Sverge 1719—96. Rysslands krig och härjningar i Sverge 1719—21. Elisabets stfimplingar mot Sverge. Kriget 1741—43. Adolf Fredrik. Katarina II:s stämp-lingar. Försök att lösslita Finland; förrädarne, Anjalaförbundet. Gustaf III och ryska kriget 1788-90. Gustaf IV Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endast företaget af Gustaf för att afleda motsåndet inom Sverge eller
i chauvinistisk yra. Resultat af oskattbart värde blefvo ock följden.
Ryska partiet i Sverge var krossadt. De svenska vapnen, som på
senare tid ringaktats, hade ånyo gjort sig kända på fördelaktigt sätt,
och man såg, att svenska nationens gamla tapperhet bibehållit sig.
Gustaf slutade utan främmande hjälp som segervinnare öfver
Katarina, som kom till korta i sina stämplingar till Finlands skiljande
från Sverge och till utöfvande af förmynderskap öfver vårt land, som
genom Gustaf tryggades i sin ställning som en fri och själfständig
stat. Också höjdes nu betydligt Sverges anseende i utlandet.
Ytterst korttänkt var, att Danmark, England och Preussen ej
slöto förbund med Gustaf, då han föreslog detta 1788. Hade så
skett, så skulle Sverge och Polen, som blifvit pånyttfödt och ingått
allians med Preussen, på denna tid ha alldeles förlamat Katarinas
politik och kastat Ryssland tillbaka till sitt halfasiatiska dunkel. Men
få furstar och ministrar voro värkliga statsmän på den tiden; de
leddes ej af några stora idéer, saknade framtidsblick och följde blott
kabinettspolitikens egennyttiga beräkningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
