Striderna om östra Europa mellan Ryssland, Polen och Sverge, Från äldsta tider till våra dagar / 385 (1901) Author: Anton Nyström - Tema: Russia, War Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf III:s utrikespolitik 1790—92 - Katarina II och Gustaf IV Adolf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för vakthållningen i hufvudstaden under kriget restes enligt Gustafs
beslut den obelisk, som står framför Storkyrkan.

Katarina II och Gustaf IV Adolf.

Efter Gustaf III:s död öfvertog härtig Karl regeringen såsom
förmyndare för den ej fullt 14-årige Gustaf IV Adolf. Hans närmaste
vän baron G. A. Reuterholm, som först gjordes till president i
kammarrevisionen, blef snart den ledande själen i regeringen.
Reuterholm var visserligen hersklysten och hetsig mot motståndare, men
han kan ej beskyllas för egennytta, var en redlig patriot och visade
sig klarsynt gentemot oppositionen, som stod på rysk botten.
General Skjöldebrand, som ej var hans vän, har förklarat, att "i det
hela förde han de allmänna ärendena med mer klokhet än samtiden
ville medgifva". Han hade varit en motståndare till Gustaf III. Den
förra regeringens förtroendemän aflägsnades, och den mest fruktade,
den lättsinnige och försåtlige G. M. Armfelt, sändes som ambassadör
till Neapel.

Härtig Karl var helt och hållet liksom Reuterholm stämd mot
Ryssland och hyste till Katarina samma hat, som hon fattat till
honom under sista kriget, då dundret af hans kanoner gaf genljud i
själfva tsarernas palats. Att spänna Sverge, vid sidan af Polen, för
sin segervagn, var det mål, dit Katarina allt jämt syftade, och hon
sökte nå det med alla möjliga medel.

Hon önskade bära namn af den unge svenske kungens
beskyd-darinna, och lät utsprida, att regenten var en tyrann, som
missbrukade sin brorsons minderårighet, eller en jakobin, som ville
efterapa siste härtigen af Orleans.

Grefve Stackelberg, förut namnkunnig som ryskt sändebud i
Polen, skickades nu som sändebud till Sverge och började snart sina
intriger mot den nya regeringen; han sökte därvid vinna det störtade
partiet och höll därför hemliga sammankomster i sitt hus och
be-soldade vissa politiska klubbar.

Under tiden ingingo Armfelt och hans hemmavarande vänner,
hvilka utslungade beskyllningar för onda afsikter från
förmyndareregeringens sida mot den unge konungens tron, en farlig
sammansvärjning för att göra slut på Reuterholms inflytande och makt.
Enligt Armfelts plan borde Gustaf Adolf skrifva till käjsarinnan af
Ryssland ett bref, i hvilket han skulle uttala sitt förtroende till
Armfelt och hans åtgärder; genom Stackelbergs inflytande skulle härtig
Karl tvingas att aflägsna Reuterholm. Ryska flottan i närheten af
Stockholm skulle ge mera eftertryck åt dessa fordringar, och i
händelse af behof skulle man till och med kalla dalkarlarne till hjälp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>