Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Finlands eröfring. Röfvarpolitik. Alexander I och Napoleon I vid freden i Tilsit 1807. Kriget i Finland och Sverge 1808—09; förrädarnes hjälp. Finland ställes under ryske tsaren. Landtdagen i Borgå. - Kriget 1808. Invasionen i Skåne förhindras. Striderna i Finland. Sveaborgs kapitulation. Förrädarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
cersfruar, bl. a. öfverstinnan Brunov, majorskan G. S. Hjärne samt hennes ogifta syster. Hvad fru Brunov beträffar, så fick hon en stor statspension från Ryssland, ehuru hennes man aldrig varit i rysk tjänst, hvadan hennes medbrottslighet ej kan betviflas. Majorskan Hjärne uppbar efter sin mans död en lifstidspension på 2,500 silfverrubler årligen, oaktadt mannen aldrig varit i rysk tjänst.
De underrättelser, som fru Reutersköld förde med sig tillbaka från fästningen, ingåfvo ryssarne godt hopp, ty strax därefter började de parlamentera på öfligt sätt genom hofrådet Hagelströms besök den 21 mars. Att han kunde vänta framgång af sina stämp-lingar, finner man däraf, att bland fästningens officerare funnos många, som icke ansågo en kapitulation såsom någon oerhörd olycka. En svensk officer, som var med på Sveaborg, kapten Båth, har förklarat, att till dessas parti räknades "alla Politici, alla Fredsälskande, alla Krigsfruktande, alla så kallade Menniskjovänner. Och med dessa förenade sig alla älskare af Boställenas stilla behagligheter och kan-skje en och annan af Finlands så kallade själfständighets Patroner tillika med dem, som voro betagna af Ryska Monarchiens glans, hvilken, då den jemföres med enstaka Hemman, onekligen är förtjusande*)."
Den värksammaste förkämpen inom detta parti var öfverste F. A. Jägerhorn, broder till förrädaren från 1788. Hans anseende inom garnisonen var dock obetydligt. "Hade Jägerhorn varit kommendant", skrifver Fock, en af krigsrådets medlemmar, "hade aldrig någon konvention blifvit utaf, oaktadt han visade den mesta nödvändighet häraf; ty han var både hatad och föraktad, så ingen hade trott honom. Men Jägerhorns betydelse berodde förnämligast på det stora inflytande han utöfvade öfver Cronstedt; ty i Cronstedts person låg det största hindret mot en dagtingan. Var detta hinder en gång undanröjdt och Cronstedt vunnen för saken, kunde man emellertid hoppas allt".
Anjalamannen K. H. Klicks dagbok meddelar, att denne den 24 mars på kvällen råkat fru Reutersköld samt att han följande dag skrifvit till Jägerhorn. Och genom Castréns skildringar vet man, att äfven Sprengtporten våren 1808 skrifvit till honom, samt att denne i sitt bref sökt förmå honom att värka för fästningens dagtingan, då finnarnes frivilliga anslutning till ryska käjsardömet utgjorde hufvudpunkten i hans program. Klick, som efter sin öfver-flyttning till Ryssland svurit käjsaren trohet, hade nu ej längre Finlands själfständighet som mål, utan landets förvandling till en rysk provins, hvarom han i mars 1808 gjorde en framställning till ryska
*) Se Båth: Orsakerna till Sveaborgs öfvergäng, 1809, s. 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
