Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Finlands eröfring. Röfvarpolitik. Alexander I och Napoleon I vid freden i Tilsit 1807. Kriget i Finland och Sverge 1808—09; förrädarnes hjälp. Finland ställes under ryske tsaren. Landtdagen i Borgå. - Kriget 1808. Invasionen i Skåne förhindras. Striderna i Finland. Sveaborgs kapitulation. Förrädarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cronstedt tillbragte sin återstående lefnad i enslighet på sin
egendom i Finland och var skydd och föraktad ej blott af svenskar,
utan ock af alla mera högsinnade finnar och ryssar. Äfven flera af de
officerare, som deltagit i krigsrådet å Sveaborg och tillstyrkt den
skändliga konventionen, förledda af den länge hysta aktningen för
hans öfverlägsenhet, kommo senare att dela den allmänna oviljan
mot honom. Cronstedt kunde ej undgå att taga ett starkt intryck
häraf och föll de första åren efter Sveaborgs kapitulering i djupt
svårmod, undvek alla sällskap och sökte, då han nödgades visa sig,
förgäfves att visa en lugn hållning. Han dog 1820, utan att liksom
Judas Iskariot ha känt behofvet att hänga sig själf.
En krigsrätt i Torneå dömde honom jämte alla andra
medlemmar i krigskonseljen å Sveaborg i februari 1809 till halshuggning
för uppenbart förräderi. Men innan domen hunnit stadfästas af
Gustaf Adolf, var denne störtad från tronen, och den nya
regeringen hänskjöt saken efter freden till förnyad behandling af
krigshof-rätten i Stockholm. Någon dom kom ej att fällas, då de anklagade
dels voro fångar i Ryssland, dels ryska undersåtar och käjsaren
ansåg fredsvilkoren skydda de för Sveaborgs kapitulering anklagade
för hvarje rättegång och ansvar!
Svartholms ömkliga kapitulering berodde liksom Sveaborgs på
förräderi och stod otvifvelaktigt i sammanhang med det gamla
An-jalaförbundets förhoppningar. Dess kommendant Gripenberq stod
tydligen i förbund med Sprengtporten, som han kallade "mästare",
och han öfvergick redan 1808 på dennes uppmaning i rysk tjänst
Härigenom fick ock misstanken om hans brottslighet genast stöd,
och blef han så föraktad, att han redan i sept. 1809 begärde afsked
i ett till ryska krigsministern stäldt bref, däri han talar om, huru
han är "höljd af vanära och utan hopp att någonsin bli rättfärdigad
— fast han vore "orättvist misstänkt" o. s. v.
Den ryske historikern Michailofski-Danielfski har i sitt arbete
om finska kriget 1808—1809 uppgifvit, att "ur grefve Buxhövdens
korrespondens kan man draga den slutsatsen, att man vid Svartholm
begagnat sig af samma medel som vid Sveaborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
