Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Finlands eröfring. Röfvarpolitik. Alexander I och Napoleon I vid freden i Tilsit 1807. Kriget i Finland och Sverge 1808—09; förrädarnes hjälp. Finland ställes under ryske tsaren. Landtdagen i Borgå. - Kriget 1808. Invasionen i Skåne förhindras. Striderna i Finland. Sveaborgs kapitulation. Förrädarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryssarnes nederlag vid Siikajoki och Revolaks störde icke
mycket glädjen öfver Sveaborgs kapitulation, X)ch ryska regeringen
började redan att en gång för alla ordna Finlands förvaltning
samt underrättade de europeiska hofven om, att det eröfrade svenska
Finland var att anse såsom en med det ryska riket för evärdelig tid
införlifvad provins. En af utrikesministern enligt käjsarens
befallning utfärdad kungörelse af den 2® april tillkännagaf för Finlands
invånare denna märkliga nyhet och försökte stilla deras fruktan för
lifegenskapen, soldatutskrifningen och andra med bäfvan motsedda
omständigheter. I slutet af maj utfärdades nu en befallning, att alla
landets ämbetsvärk skulle kallas "käjserliga", och att invånarne skulle
vid urtima ting aflägga trohetsed åt käjsaren. Eden togs sedermera
dels vid tingen, dels i kyrkorna under hotelse af svåra straff. SlutlL
gen följde den £ juni ett käjserligt manifest, hvarigenom "denna
provins" införlifvades med ryska riket. Landets gamla lagar lofvade
man dock heligt hålla vid makt, Finlands invånare uppmanades att
vara ståndaktiga i trohet mot Ryssland, och åt de finnar, som voro
vid den svenska hären, gafs ännu ett uppskof på 6 veckor,
hvarun-der de borde gifva sig under käjsaren. "Må de upphöra", stod
det i kungörelsen, "att lyda och tjäna en främmande furste; må de
återvända till skötet af sitt fosterland!11
Att ryske tsaren midt under pågående krig tvang Sverges
undersåtar till trohetsed och fordrade en laglig öfverherres rättigheter,
innan något medgifvande från själfva folkets eller dess gamla
regerings sida ännu hade skett, sårade finnarnes fosterländska känslor.
På de orter, där fienden herskade, aflade man den aftvungna
eden på få undantag när, och detta oroade mångas samveten, fast
de ej kände sig bundna. Civila ämbetsmän skötte sina
åligganden äfven efter det främmande väldets bud, och det saknades ej
häller sådana, som i de inträffade förändringarna sågo en ny framtid
för Finland. Men hären förblef fast och otillgänglig för alla
lockelser och hotelser, och befolkningen var beredd att gripa till vapen,
så snart tillfälle därtill erbjöd sig. Äfven i fredliga värf ådagalades
mandom och fasthet. Då Buxhövden i början af april lät kungöra,
att de finska officerarne, om de ej inom tre veckor öfvergåfvo de
svenska fanorna, skulle förlora sina löner, boställen och andra dem
utlofvade förmåner, ja dessutom lämna all sin egendom till kronan,
så erinrade landshöfding Wibelius i Kuopio den ryske generalen i
en allvarlig skrifvelse, att detta stred mot landets lagar, dem man
lofvat hålla i helgd. Prof på manlig fasthet gaf ock den 70-årige
professorn i juridik, M. Calonius, i det program, hvilket han i juni
1808 såsom rektor vid Åbo akademi, i tryck utgaf. I det han
prisade fiendens visade mildhet och storsinthet vid beskyddandet af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
