Striderna om östra Europa mellan Ryssland, Polen och Sverge, Från äldsta tider till våra dagar / 445 (1901) Author: Anton Nyström - Tema: Russia, War Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Finlands eröfring. Röfvarpolitik. Alexander I och Napoleon I vid freden i Tilsit 1807. Kriget i Finland och Sverge 1808—09; förrädarnes hjälp. Finland ställes under ryske tsaren. Landtdagen i Borgå. - Krigets fortsättning i Sverge. Gustaf IV Adolfs af sättning. Freden i Fredrikshamn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

underhandlingarna skulle försiggå och där de ryska underhandlarne,
utrikesministern N. Romanzov och sändebudet D. Alopæus, voro till mötes.
De svenska ombuden hade erhållit fullmakt att ingå fred äfven med
Frankrike och Danmark, att under vissa förbehåll erkänna det af
Napoleon fordrade kontinental-systemet, hvarigenom engelska fartyg
skulle från hamnarna utestängas, samt att medgifva Finlands
afträdande, men på inga villkor
afstå från Åland eller från
landet mellan Kemi och
Kalix elfvar.

Fig. 120. Döbelns-monumentet i Umeå.

Då de ryska ombuden
ej ville medgifva Ålands och
den nyssnämda landsträckans
återlämnande, afsändes af de
svenska ilbud till Stockholm,
för att inhämta nya
förhållningsorder, men i själfva
värket för att afvakta utgången
af expeditionen till
Västerbotten. Sedan underrättelse
kommit om expeditionens
misslyckande och de
svenska ombuden gjort flera nya
försök att vinna billigare
fredsvillkor, måste de slutligen
finna sig uti att den 17 sept.
underteckna fredsfördraget i
Fredrikshamn, hvarigenom
hela Finland och åländska
öarna jämte en del af
Västerbotten och svenska
Lappmarken afträddes till Ryssland,
så att Torneå och Muonio
elfvar samt Bottniska viken och
Ålands haf därefter skulle
utgöra gränsen mellan svenska och ryska rikena. Med ett streck af
rödkrita på kartan utmärkte Alexander själf sin fordran på den
nordvästliga kilen af Lappmarken, hvarigenom det ryska väldet kom
på endast några få mils afstånd från Lyangenfjorden i Norge.

Finland hade utgjort ett värn mot den mäktige grannen i öster,
men nu hade denne kommit ett stort steg närmare Sverge.

Det svenska väldet förlorade nära ⅓ af sitt område genom
detta orättvisa krig, som hade röfvarfördraget i Tilsit mellan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>