Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Ryssland och Polen i 19:de årh. Storhärtigdömet Varschau. Alexander I. Wienerkongressen fjättrar kungariket Polen vid Ryssland. Nikolaus I. Polska upproret 1830—31. Alexander II. Polska upproret 1863. - De polska legionerna i Frankrikes tjänst. Napoleon skapar storfurstendömet Varschau 1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tryckta folk. och visade särskildt polacker och greker sitt intresse.
En tid intagen af tidens lära om konstitutionell frihet, ville han af
storhärtigdömet Varschau, som med vapnens rätt befann sig i hans
händer, göra ett fritt Polen, d. v. s. efter hans mening, eller
före-nadt med Ryssland under hans spira, alldeles som Finland blifvit
ett «själfständigt« rike 1809 — på papperet.
Att den oinskränktaste monark i Europa stälde sig i spetsen
för tidens liberala fordringar, var naturligtvis blott en egendomlig
episod, som förr eller senare måste följas af en reaktion.
Furst Metternich, som i Ryssland endast såg en för Österrike
farlig medtäflare om öfverväldet i Europa, misstänkte uppriktigheten
i Alexanders liberalism, som snarare vore afsedd att bemantla
tsarens baktankar på Rysslands höjande till förherskande världsmakt.
Han fruktade framförallt planen att skapa ett s. k. fritt Polen under
ryskt skydd såsom en förevändning att utvidga Rysslands riiakt i
hjärtat af Europa, då Polen skulle bli foga annat än en rysk provins.
På kongressen i Wien — som länge tedde sig som en
oafbru-ten följd af nöjen och festligheter och där hvarje monark utvalde
sig sitt hjärtas dam, hvarigenom den förvandlades till ett kärlekshof
— hade Alexander som mål att återupptaga Peter d. stores och
Katarina II:s planer och göra Ryssland till den herskande stormakten
i Europa genom att framflytta dess västgräns bortom Weichseln och
Warthe. Fredrik Wilhelm yrkade på Saxens införlifvande med
Preussen, sedan Saxens kung, Fredrik August, efter slaget vid Leipzig
förts som fånge till Berlin, och Alexander understödde denna
fordran Lafsikt att till gengäld få hela storhärtigdömet Varschau jämte
Posen. Med Österrike, som fruktade förstoringen af Preussen,
förenade sig Frankrike och England i att motsätta sig dessa Rysslands
och Preussens planer, och Talleyrand förde härvid legitimitetens
talan, då han höll på återställandet af Saxen åt dess kung. Han
yrkade ock på Polens återupprättande i det han förklarade, att
rikets delning varit inledningen till en omstörtning i hela Europa.
Detta motstånd retade i högsta grad Alexander, som, då
Talleyrand talade om moderation, legitimitet och folkrätt, utropade:
"Dessa Europas rättigheter känner jag ej. Makter emellan är o
rättigheter hvars oeh ens fördelar. Jag erkänner inga andra!"
Äfven Englands representant, Castlereagh, talade kraftigt för
Polen och framhöll nödvändigheten att försona det största politiska
brott, som någonsin besudlat den civiliserade världens annaler. Furst
Metternich förklarade i sin herskares namn, att han ej skulle rygga
tillbaka för de största offer, men blott med vilkor, att Polen
styrdes af en nationell regering. Mellan honom och Alexander kom
det till de häftigaste ordbyten, då tsaren fann honom ständigt stå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
