Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XIX. Ryssland och Polen i 19:de årh. Storhärtigdömet Varschau. Alexander I. Wienerkongressen fjättrar kungariket Polen vid Ryssland. Nikolaus I. Polska upproret 1830—31. Alexander II. Polska upproret 1863.
- De polska legionerna i Frankrikes tjänst. Napoleon skapar storfurstendömet Varschau 1807
- Polska upproret 1830—31. Nikolaus I:s despotism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dan en krigsrätt dömt dem[1]. Universitetet i Vilna degraderades och
sattes under ledning af okunniga personer, som gjorde
undervisningen till ett medel att böja ungdomen under den ryska despotismens ok.
Polen hade under tiden gått raskt framåt i alla afseenden,
städerna tillväxte, industrien och handeln blomstrade,
penningetillgån-gen var betydlig och befolkningen tilltog raskt, så att den nu
uppgick till öfver 4 millioner.
Liberala och republikanska hemliga samfund bildades i
Ryssland för att krossa den förhatade absolutismen och de satte sig
1823 i förbindelse med «Patriotiska samfundet« i Polen, som på
denna tid förberedde ett uppror. Omedelbart efter Alexanders död
(1825) försökte de hemliga samfunden att göra revolution, men dess
första början kufvades genast och ett stort antal medlemmar af de
hemliga samfunden häktades, förvistes till Sibirien eller hängdes.
| Polska upproret 1830—31. Nikolaus I:s despotism. |
Alexanders efterträdare och bror Nikolaus I (1825—1855)
fortsatte reaktionens arbete och var ständigt en typ för
själfherskaremak-ten. Ej nog med att han hindrade revolutionen i Ryssland, han
hindrade ock allt framåtskridande därstädes. Med den Heliga
synoden förenade «den krönta korporalen«, såsom Nikolaus kallats, en
husargeneral, som under 20 år på militäriskt sätt styrde ryska
kyrkan och visste att när det gälde hugga ned kättarne. Tsaren
af-spärrade på allt sätt — genom polisen, tullvärket, censuren o. s. v.
— Ryssland från Europa för att förhindra sitt folk från de
omstört-ningar, som han ansåg de västerländska lärorna medföra.
Uppskrämd af den revolutionära rörelsen i Petersburg,
skyndade sig Nikolaus att såsom kung i Polen besvärja detta lands
konstitution. Han hade förklarat, att han skulle troget vandra i sin bror
Alexanders fotspår, och i själfva värket fans det blott den skilnaden
[1] Zan, som tog skulden för de oskyldiga studentföreningarna på sig,
förvistes till Sibirien; han blef hårdast behandlad och led isynnerhet af svält.
Han förflyttades senare till Orenburg och benådades först 1837. I likhet
med många ryska skriftställare, som fallit offer för det moskovitiska
tyranniet, förändrades Zan af den långvariga bestraffningen; förut fritänkare och
oppositionsman, blef han omsider mystiker och asket och inträdde som
sådan i rysk statstjänst.
Den senare så ryktbare skalden A. Mickievicz var ock en af dem,
som 1824 förvistes från Vilna för sina litterära och politiska intressen. Han
sändes till Petersburg och då han bestämdes till tjänst i ett af de inre
departementen, valde han Odessa; senare kom han till Moskva, där han
anstäldes i generalguvernörens kansli; men ehuru han omhuldades af ryska
aristokratien, längtade han till utlandet och sedan han lyckats få ett pass
på obestämd tid, lämnade han Ryssland för alltid 1829.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:04 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/naosteuro/0476.html
