Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Ryssland och Polen i 19:de årh. Storhärtigdömet Varschau. Alexander I. Wienerkongressen fjättrar kungariket Polen vid Ryssland. Nikolaus I. Polska upproret 1830—31. Alexander II. Polska upproret 1863. - Polska upproret 1830—31. Nikolaus I:s despotism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stånd och skilja dem från Ryssland. Den provisoriska regeringen hade knappast blifvit bildad, innan man från flera håll fordrade dess ersättande medels en diktator, som skulle förena den högsta militära och civila myndigheten, för att kunna gifva det hela en så mycket kraftigare ledning. En härtill lämplig person trodde man sig ha funnit i den konservative J. Chlopicki, som utmärkt sig först under Kosciuszkos resning åren 1792 och 1794 samt sedermera i Napoleons krig och af Alexander blifvit befordrad till divisionsgeneral, men, vid ett tillfälle förolämpad af Konstantin, tagit afsked.
Han fordrade själf af provisoriska regeringen (d. 5 dec.) sitt utnämnande till diktator, för att kunna stäfja oordningarna och kväsa de inre fienderna, som voro långt farligare än de yttre. Regeringen villfor hans önskan, och han utnämnde i stället dess ledamöter, med undantag af demokraten J. Lelevel, en af Polens yppersta historiker, till sina ministrar, hvarefter han lät stänga klubbarna och lade åtskilliga band på prässen.
Under de 15 år, som kungariket Polen funnits till efter Wienerkongressen, hade anhän-garne af det ryska systemet vuxit i antal, och de blandade sig nu i den revolutionära rörelsen, som de t. o. m. visste att leda i en riktning, motsatt flertalets önskningar. Chefen för ryska partiet var finansministern furst Lubecki, och denne fick i uppdrag af Chlopicki att resa till Petersburg för att hos Nikolaus blott påyrka återställandet af 1815 års konstitution. Han menade, att den börjande revolutionen blott var ett upplopp till försvar för konstitutionen och hoppades vinna käjsaren för rörelsen. Utan tvif-vel hade han före afresan öfverenskommit med det ryska partiet om de lämpligaste åtgärderna att kväfva revolutionen, och diktaturen blef resultatet af den fattade planen.
Olyckligtvis trodde Chlopicki, liksom flera af det konservativa partiets öfriga ledare, på möjligheten af en fredlig uppgörelse med
Fig. 126. J. Chlopicki.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
