Striderna om östra Europa mellan Ryssland, Polen och Sverge, Från äldsta tider till våra dagar / 500 (1901) Author: Anton Nyström - Tema: Russia, War Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Ryssland och Polen i 19:de årh. Storhärtigdömet Varschau. Alexander I. Wienerkongressen fjättrar kungariket Polen vid Ryssland. Nikolaus I. Polska upproret 1830—31. Alexander II. Polska upproret 1863. - Nikolaus I och det orientaliska kriget 1833—55 - Upprorsrörelsen i Galizien 1846. Markis Wielopolski.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ryssland kunde andas lättare, och öfver allt kändes Nikolaus’
bortgång som en befrielse.

Nikolaus’ son, Alexander II, fick öfvertaga hans olyckliga rike
och det olyckliga kriget samt afsluta freden.

Upprorsrörelsen i Galizien 1846. Markis Wielopolski.

Sedan Nikolaus lyckats krossa Polen 1831, blef Krakau den
egentliga härden för polackernas nationella sträfvan, och af fruktan
därför ingingo Österrike och Preussen 1833 ett aftal att ömsesidigt
skydda sina polska besittningar och att vidtaga åtgärder mot
agitationer i Krakau. Då en mängd entusiastiska polacker här 1836
förberedde resningar i de skilda polska länderna för Polens
återupprättande och oroligheter där utbröto, inryckte ryska, österrikiska och
preussiska trupper i republiken. Frankrike protesterade emellertid
däremot, och trupperna drogos tillbaka. En ny allmän polsk
resning var bestämd att ega rum 1846 och i Galizien samt Posen skulle
den taga sin början. En provisorisk regering, med Tyssovski som
diktator, insattes i Krakau.

Då den utsedde öfverbefälhafvaren Mieroslavski öfverskred
preussiska gränsen, blef han dock häktad, de beramade öfverfallen
på fästningarna Posen och Thorn omintetgjordes, och Krakau
besattes genast af ryska trupper.

I Galizien strandade upproret dessutom på en allmän
bonderörelse mot de polska godsegarne, hvilken österrikiska regeringen —
d. v. s. furst Metternich — på det nedrigaste underblåste, om ej
rent af framkallade, för att hämnas adelns upprorsplaner. Bönderna
gåfvo luft åt sin gamla förbittring mot adeln och deras rörelse
urartade till ohyggliga mordfester: de brände öfver 150 adliga slott
och mördade mer än 800 adelsmän! De voro öfvertygade, att
sådant kunde ske strafflöst, då österrikiska regeringen ej vidtog några
kraftiga åtgärder att göra slut på dessa gräsligheter. Regeringen
hade, i enlighet med regeln: «söndra för att herska«, låtit utsprida
ryktet, att käjsaren ville fördela jorden mellan bönderna, men att
adeln hindrade detta, och den eggade sålunda bönderna till deras
raseri. Och ej nog härmed; man lofvade bönderna öfverallt i
Galizien 10 gulden för hvarje dödad upprorsman (adelsman) och 100
gulden för hvarje lefvande fånge!

Sedan upproret brutits, beslöto de tre delningsmakterna, att
republiken Krakau skulle upphöra för att införlifvas med Österrike.
Franska och engelska regeringarna protesterade emot denna kränk*
ning af Wienerkongressens beslut, att Krakau skulle för alltid vara
en neutral republik; men protesterna lämnades utan allt afseende.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>