Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Ryssland och Polen i 19:de årh. Storhärtigdömet Varschau. Alexander I. Wienerkongressen fjättrar kungariket Polen vid Ryssland. Nikolaus I. Polska upproret 1830—31. Alexander II. Polska upproret 1863. - Polen och Alexander II. Polska upproret 1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fosterländska minnen, framförallt årsdagame af polackernas strider
med ryssame.
Den 29 nov. 1860, årsdagen af revolutionen 1830, firades med
demonstrationer i Varschau; men än betydelsefullare blef årsdagen
af slaget vid Grochov d. 25 febr. 1861, då stora skaror drogo
genom staden med polska nationalbanéret och under afsjungande af
hymnen Swiety Boze: «Helige Gud, allsmäktige gud, haf förbar-
mande med oss, gif oss åter vårt fädernesland« etc. Polischefen
Trepov uppträdde plötsligen och kastade två skvadroner gendarmer
in i folkmassan, som föll på knä och fortfor med sången under
soldaternas sabelhugg, därvid ett 40*tal dödades och sårades.
Samtidigt var Landtbruks-sällskapet samladt till session för att
bl. a. rådpläga om, huruledes bönderna skulle upphöjas till
jord-egande stånd. Studenter hade ock samlats till ett möte för att
uttala sig för ett polskt universitet. Tanken på en adress till
käjsa-ren med anhållan om en’ författning hade ock uttalats och den
understöddes eget nog af Wielopolski. Denne hade själf uppsatt ett
förslag till en adress, som dock började med en underkastelseakt
och ett betygande af ånger öfver 1830 års revolution; den
åberopade 1815 års traktater och afsåg således blott kungariket Polen.
Wielopolski sökte förmå Zamoyski att uppmana Landtbrukssällskapet
att antaga denna adress, men denne vägrade, då han ville hålla
sällskapet utanför politiska manifestationer och ej ville grunda ett
nationellt anspråk på 1815 års traktater.’ Adress-förslaget mötte ock
motstånd af många andra, då det utelämnat Littauen och Rutänien
och fördömt revolutionen af 1830.
Den 27 febr. hade en sorgmessa i Karmelit-kyrkan anordnats
åt minnet af några af ryssarne hängda polska patrioter, och då
folkmassan lämnade kyrkan, angreps den på befallning af general
Za-bolotski af ett par kosackskvadroner, därvid ett 60-tal sårades och
10 dödades.
Inför en deputation, bestående af ärkebiskopen, Zamoyski och
flera andra framstående medlemmar af Landtbruks-sällskapet,
förnekade ståthållaren furst Gortschakoff, att han anbefallt hvad som skett
och förklarade sig beredd till hvilka försoningsåtgärder som hälst.
Nu afsattes Trepov, inleddes åtal med Zabolotski, tillsattes en
sä-kerhets-komité under ledning af Zamoyski och en aktad ryss Paulucci
och anförtroddes stadens polisuppsikt åt studenterna.
Det torde ej lida något tvifvel, att de religiösa
demonstrationerna satts i scen af revolutionspartiet; men visst är, att de hvilade
på en naturlig folkpsykologi och att polackernas religiösa känsla härvid
sammansmälte med deras nationella medvetande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
