Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men boerna sågo härpå med mörk uppsyn, ocli den äldste
bland dem, en man med långt, grått skägg, sade efter en stund
i lugn ton: »Dessa främmande skälmar liafva säkert icke kommit
hit i goda afsigter, och då de icke kunna säga, hvilka de äro,
är det väl enklast, att vi skjuta ned dem.»
Han såg vid dessa ord frågande på sina kamrater, och de
nickade bifallande.
Härmed tycktes domen stadfäst, och två af boerne kastade
sina bössor öfver ryggen och gåfvo tjenarne en vink att leda ut
fångarne på fria fältek Tjenarne mottogo denna vink med glädje,
utstötte ett segertjut och gjorde, sig redo att bortföra de dömde.
Pieter Maritz kunde ej se denna scen utan en känsla af
medlidande med främlingarna. Han betraktade de smidiga
gestalternas stolta hållning och kände lust att bistå dem. Likväl
vågade han icke öppna sin mun mot den ärevördige äldste inom
församlingen och såg helt sorgset, huru dessa män, hvilka icke
kunde göra sig förstådda, blefvo slagna med knytnäfvarne af sina
egna landsmän. Men nu tycktes den äldre af de dömde, då han
begrep att det gälde lif och död, fattat ett nytt beslut. Han stötte
undan männen, som fasthöllo honom, med en kraftig rörelse af
sina starka armar, och rigtade derpå några ord på engelska till
gråskägget, af hvilka det framgick, att han och hans kamrat stodo
under missionärens skydd och voro sändebud från Zulukonungen.
Han talade engelska helt ofullkomligt och med ett smackande
uttal, men meningen i hans ord var tydlig, och ordet Zulu träffade
som ett slag alla, som hörde det.
»Zulu!» utropade de svarte förundrade och i viss mån
förskräckta. »Zulu!» sade den äldste boern med dyster min. »Det
är zuluer och de tala våra fienders språk», tillade han med
häftighet, »vi skola skjuta ned dem, innan de kunna ställa till vidare
olycka. Hållen fast dem, karlar, så att de ej lyckas komma undan
er, och fören dem utanför lägret!»
Tjenarne grepo dem å nyo, men Pieter Maritz sprang,
drif-ven af oöfvervinneligt medlidande, så fort han orkade derifrån
för att underrätta den tyske missionären. Han tänkte, att denne
kanhända skulle kunna inlägga ett ord för de stackars männen.
Inom några ögonblick var han framme vid vagnen, svingade sig
upp i den, slog vagnstaket åtskils och såg gubben ligga försänkt
i djup sömn. Han lade sin hand på hans arm, och genast slog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
