Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREDJE KAPITLET
På resan.
land, som de resande genomforo, var mycket slätt,
:h ögat urskilde i den genomskinliga och klara luften
dessa sydliga trakter äfven aflägsna föremål helt
tyd-R. Marken blef, ju längre de färdades, allt mer
och mer täckt af gräs och örter, och de torra sandstepperna i de
nordliga trakterna, från hvilka de kommo, upphörde helt och
hållet. Allt emellanåt såg Pieter Maritz på långt af stånd hjordar
af springbockar och gnu skymta fram, då de betade på slätten
och derpå i långa språng försvunno, när deras fina öra upptäckte
vagnsbullret. Under stundom var gräset så högt, att det gick
oxarna öfver hornen, så att blott ryttarne hade en fri öfversigt.
Då gräfde oxarna och vagnen mödosamt en fåra åt sig och
efter-lemnade en tilltrampad väg, hk ett trångt pass. Ibland var gräset
lågt och blandadt med många härligt doftande, mångfärgade
blommor. Då döko otaliga kullar af rapphöns, perlhöns och fasaner
upp omkring vagnen. De voro så litet rädda, att de flögo tätt
framför oxarna, och de svarte fångade flere af dem med händerna
eller dödade dem med ett slag af den långa piskan. Villebrådet
kastade de i vagnen, för att laga det till aftonvard.
Ofta blef Jager orolig och vidgade näsborrarna, då han
vädrade det hornprydda villebrådet, antiloper af större eller
mindre slag, och Pieter Maritz kände, huru han ville framåt på jagt.
Men gossen tänkte på sitt uppdrag, att hålla ett vaksamt öga på
zuluerna, och stillade hästens ifver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
