Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dansa fram öfver den vidsträckta ytan. De långa blå tranfjädrarna,
de buro i sitt krusiga hår, svajade tillbaka, då de ilade å stad
med högt lyfta assagaier.
Visst visade sig mindre antiloper under vägen, och jagten på
dessa djur hade varit lättare och mer vinstgifvande, och visst
flögo höns och fasaner i stora flockar upp från marken; men
jä-garne beherskades blott af ifver för kapplöpningen och kände,
att det nu gälde äran mer än vinsten. Ej endast mellan
zulu-erna, utan mellan dem och boersonen var täflingselden tänd, alla
tre ville de fira triumfen att fälla ett par ongiris, de stoltaste af alla
antiloper, och sjelfva Jager tycktes förstå, hvad det gälde; ty med
rullande ögon blickade han ömsom framåt på villebrådet,
ömsom åt sidan på de snabba, svarta figurerna, och sprang
fortare än någonsin.
Nu flög han fram genom ett snår af taggiga buskar, och från
en lång rispa i huden droppade blodet ned öfver djurets hals,
En kaktustagg sönderslet äfven ärmen på Pieter Maritz’ blus..
Men zuluernas smidiga gestalter voro i jenmbredd med hästen,
och framåt gick det. Så kommo de till en sumpig trakt, der den
vackraste matta af hvita callablommor, blåa liljor och brokiga
or-chideer utbredde sig. En hvirfvel af gyttja omslöt hästens hofvar,
och flåsande kom han upp på fasta marken igen. Zuluerna ilade
som på vingar öfver den träskiga marken, hoppande på de
kull-fallna trädstammarna i gyttjan. Så bar det upp för en backe, så
ned på andra sidan. Der flöt en silfverklar flod, som väl kunde
vara sex meter bred. Utan att rygga tillbaka, kastade sig Jager
i vattnet och sam öfver. Men när han störtade i vattnet på
denna sidan, voro zuluerna redan uppe på den andra, och under
det hästen kämpade med vågorna, ilade de uppför nästa kulle,
och vattenperlorna, som droppade ned för deras svarta kroppar,
glittrade i solen och lemnade ej [minsta väta på deras flottiga hud.
Pieter Maritz bet till hopa tänderna. Här, hvarest berg och
dal omvexlade, måste han förlora. Han kom upp på kullen och
såg zuluerna hafva ett försprång af mer än två hundra steg. Och
på samma gång fick han tydligt se antiloperna. I början hade
de varit de snabbaste; men nu var deras kraft uttömd, och säkert
skulle de blifva zuluernas byte. Dessas hastighet tycktes tilltaga;
från två håll kommo de med högt lyfta assagaier, och inom få
minuter skulle segern varit deras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
