Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med messingsbeslag, som låg framför honom, och läste en psalm.
Det var ännu ljust, solen stod öfver horisonten och lyste in genom
fönstren. Han läste långsamt och med eftertanke, och alla hörde
andaktsfullt på. Sedan slog han igen boken och måltiden tog
sin början. Familjen satt kring bordet, och de svarta flickorna
passade upp. Hvar och en hade en tallrik; men blott husfadren
och husmodren, utom gästerna, hade knif och gaffel. Sönerna
drogo fram sina fickknifvar, hvässte dem mot skosulorna och
sön-derskuro med dem sitt kött. Alla åto stora portioner af den goda
majsgröten. Till efterrätt bjödo tjenarinnorna omkring de
utsöktaste frukter: apelsiner, persikor, fikon och vindrufvor. Till
sista beslutet skänktes det i en sup åt männen och derpå lästes
bordsbönen.
Härligt sofvo de resande denna natt i rigtiga bäddar.
Innan de morgonen derpå drogo vidare, förde den gästfrie
baas dem omkring på sina egor och visade dem med särskild
stolthet sin strutsgård. Han hade ett hundratal af dessa stora
foglar i en stor inhägnad. Djuren spatserade der inne, sågo högst
gravitetiska ut med sina långa ben och halsar och tittade nu
nyfiket ut på de besökande.
»Fordom var det nödvändigt att jaga dessa foglar», berättade
boern, »och jagten var mödosam, ty de hafva skarp syn och äro
flinka på benen. Kafferna hade ett behändigt sätt att fånga dem.
De ströko sina ben med hvitt, togo en med strutsfjäder prydd
sadel på axlarna och höllo en käpp öfver hufvudet, vid hvilken
en strutshals -och ett strutshufvud voro fästa. I den andra
handen höllo de båge och pil. Så smögo de sig på strutshjorden,
och verkligen gjorde de det icke så illmarigt, att ni sjelf, mynheer,
på två, tre hundra stegs afstånd icke kunnat se »annat, än att det
var en verklig struts. Men djuren aftogo och strutsjagt blef en
dålig affär. Nu föder jag upp dem, och vi rycka af dem de
finaste fjädrarna. Visserligen tycka de icke om det, ty det gör
ondt, och två starka negrer hafva all möda att hålla fogeln, under
det den tredje rycker af honom fjädrarna. Men det betalar sig
bra. Ett skålpund af de bästa, hvita plymerna betalas i Kap med
trettiofem till fyrtio pund. Hvar hane bär en drägt, som är värd
sina tio pund; honornas värderas till en sjettedel deraf.»
Efter en riklig frukost med kaffe, majsgröt och getkött
be-gåfvo sig de resande åter på väg och skildes från sin värd med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
