Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty Pieter Maritz var så utom sig, att han verkligen ville angripa
officern.
»Hvad ämnar du göra, våghals?» sade han på holländska.
»Vill du sätta i fara dina värdars hus? Håll dig lugn; ödmjukhet
är en kristens första pligt.»
Pieter Maritz lät, utan att göra motstånd, leda ut sig af den
vördade mannen, ehuru blodet kokade i ådrorna på honom. Der
ute stod han flåsande och stirrade rådvill på missionären. Känslan
af den utståndna smäleken stred inom honom med önskan att
vara lydig och god.
»Du är en präktig gosse», sade missionären, som förstod
striden i gossens inre. »Jag gläder mig åt, att du följer med mig,
ty att besegra sig sjelf är den största hjeltebragd. Vi måste vara
försigtiga, så att vi ej utsätta vår station för fara. Denne oerfarne
och obetänksamme junker, som för befälet öfver dragonerna, kunde,
om något obehagligt hände honom, ställa oss i en ofördelaktig
dager för den brittiska regeringen, som nu en gång är vår öfverhet
och har magten öfver oss.»
»Men det är mycket svårt att hålla till godo med någonting
dylikt», svarade Pieter Maritz. »Sådant har aldrig händt mig förr.»
»Du är ännu helt ung också», sade missionären, »och känner
icke öfvermodet hos de store på jorden. Denne unge man är en
lord: det vill säga han är af en mycket förnäm engelsk familj,
och de förnäma engelsmännen äro de första i en stor stat, som
herskar öfver många stora och rika länder.»
Missionären vände nu om in till sällskapet, sedan han bedt
Pieter Maritz undvika matsalen. Denne blef af ett högt larm dragen
till en annan del af byggnaden. Af brist på utrymme hade man
anvisat dragonerna en grön ängsplats till matsal, och här sutto
de under muntert glam vid flere dukade bord. De hade stält
från sig sina långa pallascher och karbin er och lagt af sig
hjel-marna, och läto sig nu hammel och antilopstek förträffligt smaka.
Dertill fingo de bränvin och ett lätt öl, som brygges i Botschabelo.
Pieter Maritz fann, att han ej var ensam om att betrakta
främlingarna. En mängd folk hade kommit dit upp från byn.
Några flickor hade hängt på sig sina halsband af tigertänder,
glasperlor och små sköldpaddor, svept om sig sina bästa tygstycken
och visade sig leende på något afstånd, lika mycket i afsigt att
blifva sedda som att se. Det dröjde heller icke länge, förr än de
Niemann, Pieter Maritx. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
