Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har att befalla öfver mig. Jag är en fri borgare i republiken
Transvaal.»
»Se på den då!» ropade löjtnanten med ett hånlöje, »det
kan man säga, att som de gamla sjunga, så qvittra de unga.
Men vet du väl, min gosse, att du begår högförräderi? Det fins
ingen republik Transvaal. Hennes majestät fordrar lydnad af
hvarje sin undersåte och fordrar för sina trupper hjelp och
understöd af landets innevånare.»
Underofficern red nu upp till löjtnanten och talade sakta
med honom.
»Nå väl», svarade denne högt, »om vi också kunna hitta
vägen utan pojken, skall han likväl lära sig, hvilken här har att
befalla, och hvem han måste lyda. Vi göra väl, om vi i god
tid inpregla detta hos honom, så att han minnes det, när han
blifvit gammal. Bondgossen följer med oss.»
»Jag ber, mylord, att icke drifva saken för långt», sade nu
den gamle missionären. »Gossen är min reskamrat, och jag
ansvarar för hans laglydighet. Om han uttryckt sig vanvördigt,
beror det på hans obekantskap med de politiska förhållandena,
och icke på elakhet.»
»Vi vilja ju icke göra honom något ondt», svarade officern.
»Han skall blott lära sig inse, att han icke, som han säger, är
en fri borgare i republiken Transvaal, utan drottningens af
England — Gud beskvdde henne! — undersåte.»
»Och likväl ber jag er att icke tvinga honom, herr löjtnant»,
sade missionären allvarsamt. »Det är icke rådligt, att spänna
bågen för hårdt.»
»Verkligen icke?» frågade engelsmannen spetsigt. »Det måtte
jag bäst veta. Mitt ströftåg har till ändamål att lära känna
sinnesstämningen här i landet. Jag hoppas, att vid min återkomst
ej behöfva omtala, att jag håller de under vårt skydd stående
tyskarna här för goda vänner till boerna, men icke för goda
vänner till engelsmännen.»
Superintendenten sökte nu skämta bort saken, men officern
stod fast vid sin åsigt, att han hade rätt att fordra hjelp af boerna
i Transvaal, enär han stod i kunglig tjenst.
Pieter Maritz hörde noga på och hade sina tankar för sig.
I går afton hade han blifvit sårad af engelsmannens behandling,
emedan den öfverraskat honom såsom något alldeles oväntadt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
