Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af vatten. Gossen sträckte af i sträckt galopp och framför sig
hade han en hjord af springbockar, hvilka med sina långa, elastiska
språng påminde om guttaperkabollar, och en flock gnu med
buffel-horn och hästsvansar. Efter en förtviflad ridt af omkring en li alf mil
hörde Pieter Maritz just ej något mera af larmet bakom sig. När
han såg tillbaka, upptäckte han ej någon af dragonerna. På långt
af stånd såg han truppen samlad i en otydlig hop och löjtnanten
ensam var efter honom. Den vackra hästen gjorde heder åt sin
härkomst; just nu satte han i flygande fart öfver en bäck. Nu
var han endast tjugu steg bakom Jager.
Pieter Maritz manade på sin häst och som en pil sköt han
fram genom ett snår af aloe, euforbier och taggiga mimosor.
Buskarna stoclo ej så tätt, att icke ett vid landet vant djur som
Jager kunde komma igenom dem, och som en ål gled han fram.
Men för engelsmannen var det icke så lätt. Pieter Maritz måste
le, när han såg den granna vapenrocken söndersliten och ena
skörtet hänga i trasor. Blodet rann ned för benen på hästen,
och svetten lackade af honom. Engelsmannen hade bitit tillhopa
tänderna, hans ögon gnistrade af raseri och ansigtet var rödt som
hans rock.
Nu kom Jager ut ur småskogen och strax efter honom den
svarta hästen. Marken var här jemn som ett golf, gräset var
kort och intet hinder fans på godt tre hundra meters längd. Den
engelska rashästens höga ben hade här företrädet, och så fort än’
Jager sprang, kom dock engelsmannen med tillhjelp af sporrarna
fatt honom; rappens nos var redan inpå Jagers länd och officern
sträckte ut handen för att gripa Pieter Maritz. Gossen böjde sig
undan och red åt sidan. Han fruktade icke att komma i
hand-gemäng med löjtnanten; han litade på att kunna hålla honom på
afstånd med hirschfängaren, om han ville; men det gälde äran
af ridten. Ännu hade ej Jager satt in sin yttersta styrka i
täf-lingen. Uppenbarligen ville ej heller engelsmannen göra bruk af
sin revolver. Ridderlighet och fåfänga förbjödo den förnäme unge
mannen, att begagna andra vapen i täflingen än hästens snabbhet
och blotta handen.
Gossen utstötte ett maningsrop, när han vred sig ur officerns
grepp, och detta rop tycktes förläna Jager vingar. Lätt som en
antilop sprang han öfver slätten och lemnade rappen efter sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
