Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
geväret, så att armens muskler svälde; hans hufvud var
framåt-böjdt och hans blick liknade ett rofdjurs. Nu vände han sig mot
fångarna och pekade dit bort.
»Der komma de», sade han med ett grymt leende, »de hvite
männen, edra fäder och bröder komma. De komma för att jaga
den stackars svarte mannen. De anse honom för ett villebråd,
som man skjuter i bergen. Men Titus Afrikanen och Fledermaus
hafva tänder och klor. Det skolen I få se. De äro lejon och
skola uppsluka jägaren.»
Derpå vände han sig till sina krigare, hvilka lågo rundt
omkring i gräset och med sina glänsande ögon följde hans rörelser,
och talade till dem på ett språk, som Pieter Maritz icke förstod.
»Hvad sade den svarta karlen?» frågade lorden. »Bjöd han
oss frukost? Jag måste tillstå, att jag för en flaska iskyld
champagne och en antilopstek gerna gåfve hälften af mitt
återstående lif.»
Han sjönk utmattad ned på marken och stirrade framför sig.
Pieter Maritz hade oafvändt blickat nedåt. »Se nu», ropade
han, »de hafva kommit så nära, att ni helt visst kan se dem.
Jag kan nästan räkna dem, de måste vara omkring femtio eller
sextio boer.»
Lorden vände på hufvudet. »Verkligen, nu ser jag dem»,
sade han lifligt. »De komma hitåt. Men hvilka ögon ni måtte
hafva, min holländske vän! Jag skulle knappast ännu kunna säga.
om det är kråkor eller menniskor. Dock, hvad gagnar det oss!
Skulle boerna besegra negrerna, sticker Titus Afrikanen ned
oss i förargelsen; om deremot negrerna besegra boerna, dödar han
oss för nöjes skull. Men vi sörja ej för det, käre vän. Gamla
Englands skål och gerna för mig Gamla Hollands äfven! Om vi
blott än en gång kunde få dricka den!»
Sedan han sagt detta, betraktade han likgiltigt skaran af
svarte krigare, hvilka, der de lågo i gräset med sina glänsande,
flottiga kroppar, föreföllo honom som jettelika sniglar.
Pieter Maritz blef stående och vände icke blicken från de
anryckande boerna.
»Om jag blott kunde gifva dem ett tecken, om hvar vi äro»,
sade han sakta. »Det vore förskräckligt, om de fölle i bakbåll.
Jag vet icke, hvart Fledermaus tagit vägen, men jag tänker, han
ligger gömd der nere i buskarna och kommer att öfverfalla ryttame
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
